Aftonbladet – 28 februari 1846, sida 2

versitel. Herrar Med. Doktorerne Gellerstedt och Malmsten hafva begärt rum i Altonbladet för följande: Adj. Liedbeck har uti 32 43 af Aftonbladet infört ett s. k. genmäle på vår uti a 33 och 34 af samma tidning intagne skrift, och påstår sig i och genom detsamma hafva vederlagt hvad vi uti sak anfört. Häruti ligger således för oss en tydlig uppfordran att upptaga och om möjligt berigtiga denna adj. Liedbecks vederläggning, och vi vilje ej eller undandraga oss denna pligt, men skola dervid söka att fatta ossså kort som möjligt och med förbigående af alla adj. Liedbecks personliga icke till saken hörande betraktelser endast fästa oss vid de sakförhållanden, medelst hvilkas vrängda framställning han söker att missleda allmänhetens omdöme. — Vi finna med ledsnad äfven af detta genmäle, att adj. Liedbeck vidbiifver sin falska förutsättning, att han såsom homöopath har att vänta sig motstånd af oss liksom af alla Sverges läkare,! huru han söker att tillintetgöra verkan af alla de invänningar som af de enda sakkunnige neml. läkarne kunna göras mot hans skickiighet såsom anatom och physiolog genom att beskrifva dem alla såsom homöopath-hatare, och tillika förmanar läsaren att väl inse denna hans ställning. Vi tro ej att numera någon läkare anser det löna mödan att hata homöopathien och ännu mindre homöopatherne, och vår skrift andades äfven så litet hat mot homöopathien att vi till och med önskade adj. Liedbeck lycka på denna väg, och ehuru . vi visst icke hafva någon hög tanka om densam-! mas förträfflighet, skola vi likväl icke dröja att gilla och använda allt dugligt adj. Liedbeck derigenom kan åstadkomma, men vilja ej eller att en läkare derför, att han är homöopath, skall anse sig duga till allt, att han skall ensam få inför allmänheten påstå hvad honom lyster, utan förbehålla oss rättigheten att göra våra invänningar mot honom som mot andra. Uti 1:a punkten af sitt genmäle påstår adj. Liedbeck det vara ett mindre lysande prof på vår urskillning att tyda prof. Hwassers yttrande i konsistorium så, som skulle han anse de medicinska fakulteternes fortfarande bestånd äfventyradt genom en oskicklig professor uti anatomi och physiologi, men vi kunna dock ej annat än vidblifve denna vår öfvertygelse och tro den äfven ganska rimlig, då adj, Liedbeck sannolikt blir den enda läkare som betviflar att anatomi och physiologi äro en af den medicinska bildningens och-vettenskapens hörnstenar om ej dess grundpelare. 2:0 Adj. Liedbeck frånsäger sig allt ansvar för de omdömen om den komparativa anatomien, som innehållas uti professorerne Walmstedts och Wahlenbergs yttranden, och berättar sig sjelf både hafva förfärdigat de förnämsta preparater, som i denna väg finnas i Upsala och äfven hafva för sed att på sina föreläsningar förevisa dem. Vi vädja likväl till hvar och en som läst adj. Liedbecks bok eller det på anmodan uti MM 13 af Aftonbladet införda utdraget derur, om ej den påtagliga meningen var, aft adj. Liedbeck ville i dessa yttranden finna ett stöd för sin sak, och det gläder oss att nu finna det han sjelf medgifver att detta stödet mera stjelpte än hjelpte. Att det stod illa till med anatomiska preparatsamlingen i Upsala visste vi förut, dock ej att de hufvudsakliga preparater, som nu finnas der uti komparativa anatomien, voro förfärdigade af adj. Liedbeck. Uti 4:e punkten söker adj. Liedbeck än ytterligare försvara sin ära att hafva upptäckt Ligamentum Scspulx, men framkallar åter den frejdade anatomen Arnold till sitt försvar, men vi hafva ju icke sökt bestrida sjelfva saken, vi hafva endast sökt karakterisera den, såsom den verkligen är, neml. till en obetydlighet, professor Arnold harju ej eller derom yttrat annat än att äfven han har funnit samma ligament och vi kunna försäkra adj. Liedbeck att om den påpekade stora anatomens, värde hängt på ett enda ligament på foten så som adj. Tiedbecks hänger på axelbladets li gament, så hade d:rmed varit lika illa bestäldt, men nu var han en lika utmärkt anatom både öre och efter denna upptäckt. 5:0 Adj. Liedbecksskillnad mellan bestämda och vobestämdanr schnitt förefaller temmeligen dunkel, och ej eller kunna vi finna att saken blifvit irineste mån utredd genom jemnförelsen med sättet att skära kafvor, men då Aftonbladet väl ej gerna ir en lämplig plats för strängt vettenskapliga demonsirationer eller beskrifningar och plancher, så uppmana vi adj. Liedbeck att flytta striden till er vettenskeaplig tidskrift t. ex. Hygiea och skola ej der lemna honom utan svar. Till dess torde ju dj. Liedbecks prat, få anses lika löstv som vårt. 6:0 Vår uppgift af antalet af dissekanter i Stockbolm och Upsala var gjord för att bevisa det prosectorn i Stockholm hade tillfälle till minst 5 gånger så mycken öfning och arbete som den i Upsala och fäste sig således ej bestämdt vid det anförda förhållandet af 9: 49. Om adj. Liedbeck ökar antalet af dem, som på ett år inskrifvits uti dissectionsboken uti Upsala till 9, så tro vi oss utan ett förnärma sanningen kunna öka medeltalet af dem, som under hvarje år inskrifvits på Stockholms anatomisal, till 45 och i alla fall beror ej prosecorns arbete och öfning på antalet af dem som inskrifvits ) uti dissectionsboken utan på mängden af de partier dessa lärjungar upptaga och vi tro ingen, som någorlunda känner förhållandet, skall tveka att medge det på Stockholms ana!omisal under de sednare 10 åren dissekerats minst 5 gånger så mycket som på den i Upsala och i nödfall orde väl visshet kunna vinnas genom jemförandet båda anatomisalarnas anteckningsböcker öfver Je upptagna partierna — och i sådant fall är ju hela väfnaden af våra resonnemanger icke uppöst utan ganska fast. Att antalet af dissekaner uti Upsala år 1834 var blott 2:ne och sedernera ökats ända till 44 lär väl bero på allt annat —— OM mm AA hs vv AS ere sm fel SE od CC MA me VV mm FA — —-— -— LS mm VN I VD gr kr D: ) Sannolikt har i Upsala äfven sedermera fortfarit samma sedvana som på vår studiitid var-bruklig, att neml. hvarje medicine studiosus, om han äfven genomgått hela sin anatomiska kurs i Stockholm, likväl, innan han fick tillstånd att i Upsala 40 AN En AAA