Aftonbladet – 28 februari 1846, sida 2

VISNINGSSKYLDIGHET FÖR UNDSÄTT NINGSMEDEL. I Landskamreraren i Stockholms län, her I kammarrådet och riddaren Gyllenboff, har be Igirt plats i Aftonbladet för nedanstående ar Itikel: Uti Postoch Inrikes-tidningar för den 2 Toch 26 dennes, JE 45 och 47, förekommer e insänd artikel, under rubrik: Om förvaringe af de åt Stockholms län af Konungen anslagn undsättningsmedel, hvilken jag anser mig ick kunna undgå att besvara. Och som denna ar Itikel har allt utseende af att vara föranstalta genom herr landshöfdingen grefve Horn, läre herr grefven finna det vara i sin ordning, at svaret under sådan synpunkt uppfattas. Jag skall härvid inskränka mig till hvad son I hufvudsakligen rörer mig enskildt, och iakttag samma korta uppställningssätt som insändarer Den brådska, hvarmed herr grefve Horn ut verkat sig lyftning i kongl. statskontoret af und I sättningsmedel, innan dessa ännu hunnit ankom ma till länsstyrelsen, var utan tvifvel föranled jaf vigtiga skäl, i afseende på det inom läne I yppade undsättningsbehofvet, hvilket ock san nolikt förmått landshöfdingeembetet att, för et skyndsamt afbjelpande af detta behof, ställa yt iterligare medel till herr grefvens disposition Atminstone uppfattade jag saken så, vid mi (återkomst till linsstyrelsen den 7 Juli nästlidne år, då nära hälften af de till vår-utsäde oc! undsättning under sommaren anslagne mede redan blifvit från landtränteriet till herr gref ven ut-anordnad. Detta förklarar till en de anledningen, hvarföre äfven jag, på enahand sätt, jemte landssekreteraren ut-anordnade åter istående anslaget till nämnde undsättningar. Mer då denna bevekelsegrund för ett, af insändarer nu efteråt, såsom felaktigt bedömdt förfarande synes förefalla insänd. mindre nöjaktig, bör jag tillägga såsom ett ytterligare stöd för min åt gärd, att nemligen herr grefve Horn var mir förman och innehade ett vigtigt förtroende embete. Nu frågas: var den anställde extra ränteriinventeringen af behofvet påkallad? Den var oundviklig och för tillfället destomer nödvändig, som herr grefve Horn förut icke unde hela sin tjenstetid, mig vetterligen, anställt der uti kongl. statskontorets cirkulär af d. 9 Jun 4746 påbudne extra ränteri-inventering någrs gånger om året. Borde anordningarne å de till herr grefve Horn förskottsvis och emot redovisning-skyldighet utbetalde undsättningsmedel, vid inventeringen företes och redovisning för de af herr grefven innehafvande ,öfverskottsmedel, ifrågasättas? Utan tvifvel. När skulle eljest denna redovisning, som herr grefven före inventeringen icke velat afgifva, verkställas? Var icke tiden dertill ännu inne, då herr grefvens till landskontoret aflemnade. redogörelsehandlingar utvisade, att herr grefven redan från medlet af Augusti månad nästlidne år innehaft, för undsättningsbehofvet oanvände circa 5000 rdr bko, och ändock fortfarit att under den 16 September och 4 November lyfta sammanlagdt 13,333 rdr 46 sk. samma mynt, hvilka, så väl som förstnämnde summa, ännu den 41 December, vid undsättningskommittens sammanträde, voro för nämnde ändamål obegagnade? Redovisningen kunde icke längre uppskjutas, då jag icke utan en sådan kunde erhålla decharge för mina åtgärder vid medlens anordnande, emedan tillträdande landskamreraren reserverade sig mot all ansvarighet för den förlust, som i följd af nämnde åtgärder kunde uppkomma. Hvem har då varit orsaken till det obehag, som i denna sak träffat herr grefve Horn, och till hvars föranledande insändaren angilvit så oädla motiver hos herr grefvens underlydande? Jo, just herr grefven sjelf, som fört saken på den ståndpunkt den nu innebar, då han icke funnit godt lyssna till de förnyade erinringar, som enskildt blifvit honom gifne i detta hänseende. Insändarens försök att utstaka gränsen för en landshöfdings rättigheter, i förhållande till dess medarbetare i embetet, vill jag icke tillräkna insändaren, som sannolikt efter dietamen uppfattat dessa försök, jemte den nya teorien om medarbetarnes obehörighet att med landshöfdingen deltaga i vissa göromål; men då insänd. bpplyst, att herr grefve Horn ensam åtagit sig mödan med upphandlingar, brefvexling, penningeförvaltning och redovisning, så vill jag blott fråga: hvem skulle lämpligast kunnat åtaga sig ledningen af undsättningsbestyret, antingen landsböfdingen sjelf eller dets. k. landsköfdingeembetet? . Förmodligea den, som bäst var i tillfälle att frikalla sig från de öfriga icke så obetydliga göromålen vid länsstyrelsen, så vida nemligen insänd:s mening icke är, att dessa under tiden kunnat ligga alldeles nere. Utan anspråk på nårot slags ofelbarhet i mina omdömen, bar jag bittills yttrat mig; men då insändaren ansett saken i det hela kunna jemnföras med en uppgifven händelse inom militären, vågar jag bestrida rigtigheten häraf, och tviflar att insänd. kan uppvisa något verkligt motstycke till hvad som nyligen vid Stockholms länsstyrelse inträffat. Slutligen: har insändaren förr, än nu, uppi I I