Aftonbladet – 26 februari 1846, sida 3

Ihyilken genast påföljande onsdag. d. 26 Febr., företog målet; och sedan våra mästare ansvarat för vår personliga inställelse, förordnades att vi skulle ställas på fri fot — dock att vi dessförinnan skule uppföras till polisen, i händelse vi der voro angifne för annat brott. Detta efterkoms den 27:e, och då vi icke voro tilltalade för något annat brott, ställde poliskammaren oss på fri fot, sedan vi sålunda oskyldigt i tjugotre dagar vistats i fängelse. Här trodde vi våra lidanden vara slutade; — men nu kom opinionen inom skrået. Gesällskapet ansåg sig vara skymfadt, emedan det stått i allmänna tidningarne och isynnerhet i Stockholms Dagblad, der polisens registrator var referent och som således bordt bäst hafva reda på sanna förhållandet, att gesällerne varit inne på ett näringsställe långt inpå natten, varit bullersamma, stört hela grannskepet, slagit patrull m. m.; att vi, som skulle varit de oregerligaste,; häktades, och dylika osanningar. Följden blef den, att när jag, Redell, som oförvilligt varit på ett ställe i 8 är, på ett ställe i 4 och på ett i nära 2V, år, blef firig) eller utan kondition, ville ingen t:ga emot mig efter ett sådant vitsord inför allmänheten; och att jag, Lindberg, som förut varit hos en mästare i 4 år och hos min nuvarande i 6 år, och som tänkte här i staden vinnå burskap såsom hofslagare, nu mäste slå detta ur hågen, emedan det är lätt att föreställa sig hvilken ovilja jag skall möta inom skrået, der man mindre lär göra afseende på att jag är oskyldig, än derpå att jag undergått en skymflig behandling, utan att kunna skaffa mig upprättelse. Vi hafva lidit en gränslös marter, skada, skymf, varit utsatte för allmänna omdömet, gissel, hopens lögner, påpekningar och sqvaller, -derigenom att några polisbetjenter råkat taga oss till mål för deras öfvermod. Vi nödgas derföre, sedan kämnersrätten genom utslag af d. 28 April förlidet är funnit oss oskyldige, och kongl. Svea hofrätt d. 13 November samma utslag fästslä:ll, å polisgevaldigern Erik Jäderin samt å polisbetjenterne Spångberg och Herån yrka ansvar: 4:0 å Jäderin för falsk och lögnaktig rapport, hvarigenom oss skada tillfogats, för hvilket han bör ansvara, enligt Kongl. Förordningen angående polisen här i bufvudstaden af d. 43 Febr. 1776, såsom den lyder i 43 S; . 2:0 för det Jäderin, oaktadt patrul!lens eget bestridande, angifvit oss för dennes öfverfallande och velat detta bevisa, troligen för att bementla sin olaga och förhastade arresteringsåtgärd, äberopande vi härvid 60 kap. Missg.balk.; 3:0 för det han ingått i vår förhyrda lägenhet och drifvit oss derur med våld; ansvaret bestämdt efter 20 kap. 2 Missg.balk., jemfördt med Kongl. Förordn. af 20 Jan. 1779; 4:0 ä alla tre polisbetjenterne, för det de gjort hemgång i vår förhyrda lägenhet och bortfört oss i häkte; emot lagens bestämmelser i 4 och 7 S 20 kap. Missg.balk., sådan den lyder i Kongl. Förordn. af 20 Jan. 4779; samt å Jäderin och Spångberg särskildt, enligt 60 kap. 6. 8, för de mot oss utöste oqväden. Vi yrka äfven ödmjukligen, att de böter, som möjligen åläggas bemälde personer, måtte, då de begått våldet i tjensten, enligt 48 kap. 9 8 Missg.balk., jemförd med nyss åberopade Kongl. Förordning, dem ådömas tvefaidt. Vi anhålla äfven, att för det lidande och den skymf vi undergått samt för tidspillan, hindrad, arbetsförtjenst och rättegångskostnad, oss hvardera måtte tilläggas, af Jäderin 250 rdr, af Spångberg 150 rdr och af Heren 100 rdr, allt banko — äfvensom vi förbehålla oss fri och öppen talan i allt hvad med målet eger. eller får gemenskap. Stockholm d. 48 Febr. 4845. Carl Fredr. Lindberg. Anders Gustaf Redell. Hofslagaregesäller., Som, på sätt ofvan förmäldt är, Jäderin vid målets upprop. i går icke tillstädeskom, uppsköts målet till måndagen d. 2 Mars, till hvilken dag de tilltalade förelades vid hemtningsäfventyr att sig inställa. — Följande berättelse om en dräng, som blifvit tre gånger dömd till döden för samma brott, förekommer i Mariestads Veckoblad: En dräng, Jonas Andersson från Skattevraksgården i Gerums socken af Hångsdahla församling, har alltsedan Maj månad år 4843 legat häktad i länsfängelset härstädes, och undergått flere ransakningar för begånget dråp, hvartill han nekat, men icke destomindre på förekomne skäl blifvit af häradsoch hofrätten dömd, till döden, hvarefter han på underdåniga besvär fått målet återförvisadt till ny ransakning vid häradsrätten, der han för andra gången blef dömd till döden, men efter målets underställande ti!l kongl. hbofrätten, och i anledning af hvad som sedermera i saken förekommit, dömdes han endast till erläggande af hel mansbot med åtföljande uppenbar kyrkoplikt. På besvär af åklagaren, kronolänsman Holmblad, i underdånighet hos Kongl. Maj:t anförde, blef Jonas Andersson likväl i högsta domstolen dömd till döden: Efter ingifven böneskrift till. Kongl. Maj:t har J. Andersson nu blifvit till lifvet benädad och skall umgälla sitt brott med straff af 28 dygns Vatten och bröd, uppenbar skrift samt 10 års fästningsfängelse.n LANDSORTS-NYHETHR. — Från Wermland clkrifvec att Canradefarece