Aftonbladet – 25 februari 1846, sida 2

En punkt i författningen om gesällernas ! vandringsböcker. Denna märkliga punkt stadgar, att icke blott mästaren, hos hvilken gesäll arbetat, utan äfven hvarjehanda andra personer, med hvilka gesällen under sina vandringar kommer i beröring — isynnerhet de, som fått något obytt med honom — äga att begära vandringsboken och deri efter hjertans lust inskrifva betyg om hans förLållande. Sålunda -kan en gesäll utan ransakning och dom beröfvas sin förnämsta och vanligen :hda egendor, sitt goda namn och rykte. Han kan utgå ren, och oskyldig från bufvudstaden, vandra ärligt, utan att ens göra så