Aftonbladet – 23 februari 1846, sida 1

mm — — nME Slik riddare aldrig man skåda fått, Guldhjelmen ses han så ståtligt bära, Och öfver brynjan, från axeln bred, I silfverskärp guldsvärdet bängde ned, Han var en brudgum med ära. Skön Aslög blyg vid hans sida står; I skarlakansmantel med perlprydt hår Hon var så fager i bröllopsskruden. De räcka hvarandra trofast. band, Och munken knyter det eviga band; Gud signe brudgummen och bruden!l... Den lilla pilten i silfverskirsrock De bära nu fram till dopet, och Den vördige gamle tar honom i famn Och döper honom i Christi namn, Och namnet Astlyn blef honom gifvet, Ty sanner kärlek gaf bonom lifvet. x Nu vandrar det ungpar i sällhetens höjd Så glade ur kyrkan, hem till sin boning. I sinnet var ro, i bjertat fröjd, För hvad dem aggat, de vunnit försoning. x Så herrlig middagssolen ler På Nidaro: ner från molnfri himmel, De nyfikne skåda den kungstads hvimmel, Så mycket ämne till undran ger. De kämpar med sköldar och stålklädd panna, Deskosvenner), fina, sirliga, granna, I dok och slöja den klosterbrud, Den muntra hoftärnan i gyldne skrud, Kungsborgens tinnar mot höjden sträfva, Och harptoner ner från fönstren bäfva. ) Skosvenner: pager eller hofjunkare.