RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Bokhandlaren Odin emot polisgevaldigerne Jäderin och Thomasson. Vid undersökningen hos kämnersrätten i detts mål den 44 dennes förekom följande. Af de förut afhörde, DU åter tillstädeskomna vittnena, erinrade sig gårdisterne Garnström och Carlsson, vid justeringen af protokollet öfver det föregående förhöret i målet, att de tvenne dagar neml. både d. 45 och 46 Mej 1843, varit inställda i poliskammaren . Polisuppsyningsmannen Thörnqvist gjorde det tillägg i sin berättelse, att han den 45 Mej 1842 i poliskammarens förmak sett tvenne härmonister af hvilka han igenkände den ene, Presto; en stads soldat hade äfven tillstädesvarit, men för öfrig! hade icke någon militär varit derstädes ifrågava rande dag. Kärandens rättegångsbiträde, protonotarien Hervan frågade huru vittnet kunnat fästa sin uppmärksamhet på en så obetydlig omständig het, som den vittnet nu omförmält; hvarpå Thörn: qvist svarade att han händelsevis fästat sig dervid Handelsbetjenten (f. pPolisuppsyningsmannen) Cederdahl tillade, att ehuru han vid förra rättegångstillfället uppgifvit, att den händelse han omvittnat skulle hafva tilldragit sig år 1844; vore det dock möjligt att den egt rum är 4843; han kunde dock icke bestämdt erinra sig årtalet, emedan Odin så många gånger varit uppe i polisen. Förut afbörda vittnet, gardisten Wahlgren upplyste, att det omvillnade uppträdet passerat dagen innan W. blifvit i poliskammaren dömd till böter för ett slagsmål (omnämndtaf gevaldigern Thomas: son vid förra förhöret; se A. B. för den 3 d:s); att W. blifvit dömd den 16 Maj 1843; och att slagsmålet förefallit fredagen den 12, hvadan reqvisition om gardisternas inställelse måndagen den 45 skulle kunhat expedieras lördagen den 43 Maj. Sä väl Wahlgren, som hans i målet afhörda kamrater, erinrade sig att reqvisitionen om deras