Aftonbladet – 20 februari 1846, sida 2

Och då till slottet de närma sig nu, Orm igenkänner den jätteqvinna: Ha! Guri Kunnan! så är det du; Min hulda, goda beskyddarinna! Från gluggen han skyndsamt sig beger, Ej sedd af de främmande salen gästa, Till loftet och Aslög, ej nyfiken mer, Den mörkaste vrå är för honom den bästa. x x Nu uppstår i salen larm och gny, Och stök och spring och slammer, ty I spisen flamma de svafvellågor Och kockar bölja :som hafvets vågor. De kockar steka den julegris Och laga till julgröt på sitt vis Vid elden af bitter svafvelkis. De småtroll lefva på herresätt, De hafva så mången läcker rätt, De tömma guldhornen vid dukadt bord Och tala så månget skämtsamt ord, Och en del sjunga, och en del tralla, Och skratta så taket kan nederfalla, Der var stor gamman och lust och fröjd, Den glädje stod upp i himmels höjd. Men nu marskalken till ordet tar: Gil akt! fru Guri sitt långspel har! Det spel genom höga salen klang, En trollruna kraftig och skön hon sang; Den tycktes skön Aslög så bärlig Fast midnatten var dem förfärlig. Allt medan nu Guri långspelet slog, De småtroll vilja i dansen gå, Först dansade en, så dansade två, Så tre, sist exe den andre tog Vid hand och tursla i hvirfveldans Vid tonernas ljud och facklornas glans. x x Upg Aslög lyster att leken betrakta, Hon lägger pilten vid bröstet, sakta N Hon smyger fram att från gluggen höga