merskoillegium kunnat, utan en helsosam för argelse, genomläsa den författning, på hvars rätt förstånd den här omhandlade tvisten bero: Det är Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angå ende. förbud för glasoch porcellainesförar samt smideshandlare att, i ändamil af dylik varors försäljning uti landsorterna kringresa samt om. hvad vid handel med dessa varor p landet hädanefter bör iakttagas; gifven den Januari 1822. Anledningen till denna kungörelse låg i de missnöje de ofvan uppräknade kringresande per sonerne väckte på landsbygden. Egarne til glasbruk, jernmanufakturer och porcellainesfa briker hade nemligen förskaffat sig det sär skildta privilegium att låta försälja sina till verkningar på landsbygden, och gåfvo fördenskull försvar åt en hel hop löst folk, af hvilka isynnerhet glasförarne befattade sig med myc: ket annat än handel. Denna kringresande per: sonal;som gick till flera hundrader, räknade likväl äfven en mängd driftiga och ordentligs män, som med mycket besvär och äfventyi utförde det svåra uppdraget att kringforsla de tunga varorna och bespara landtmannen mödar och kostnaden att hemta dem i städerna och de: betala dem ännu dyrare. För de ifrågavarande fabrikerna var detta ingen ringa förmån, isyn nerhet som de flesta at dem äro besvärade a långa trandtransporter. Till allmogens missnöje med glasförarne sällade sig äfven afunden hos städernas handlande, och den dåvarande Regeringen skyndade att i det gamla systemets, all frihet hatande anda, göra en ända på både handeln och de handlande. Den stadgade nemligen, uti ofvanberörde kungörelse i Januari månad, att glasoch porcellainesförare samt smideshandlare skulle den 4 November samma år upphöra med sin kringresande handel och skaffa sig annat näringsfång. Gå ifrån sitt yrke och skaffa sig annat näringsfång, hur lätt borde icke detta gå för sig i ett land, der alla de egentliga handtverken, som här kunde komma i fråga, äro stängda genom skrålörfaltningen, och der sjelfva dagakarlsyrket är beroende af någon enskild persons välvilja att skänka laga försvar och af kommunernas tillåtelse för honom att utöfva en sådan välvilja? Till detta oerhörda våld, som satte en talrik menniskoklass utom lagen, ansåg sig Regeringen fullkomligt befogad på grund af den paragraf i grundlagen, som tillägger Regeringen enväldet öfver lagar och författningar, hvilka röra rikets hushållning; att drifva folk från sitt lofliga yrke, är således i vårt land bara ett hushållsärende. -För att nu äfven i görligaste måtto hindra handeln med ifrågavarande svenska tillverkningar, stadgades: att konungens befallningshafvande egde inskränka försäljningen till vissa, ej för nära hvarandra belägna ställen på landet; att de som der drefvo sådan handel alls icke fingo besöka marknader och att de icke fingo resa till bruken att hemta sina varor, utan särskildt pass af konungens befallningshafvande. Slutligen och för att gå så långt vägen räckte förbjödos glas-, porcellainesoch smideshandlande i städerna att med sina varor besöka andra marknader än dem, som äro särskildt anslagne för den stad, der handlanden bor — de handlande i städerna ega eljest rätt att besöka de så kallade frimarknaderne. Genom dessa nya radikala ingrepp i personliga friheten och rättigheten att afsätta sina slöjder sökte man bota oordentligheten hos några personer, som befattade sig med en viss handel; men hvar låg egentligen orsaken till det öfverklagade onda? Uti en förutgående inskränkving af friheten, på grund hvaraf den här ifrågavarande handeln måste drifvas af personer, som njöto försvar af bruksidkarne. Dessa sedaare funno sin uträkning vid att gifva försvar åt en hop trashankar, och handeln kunde således ej -komma i händerna på oberoendel personer, som försvarade sig sjelfva och hade intresse vid att vårda sin kredit och sitt rykte. Sedan .smides -andlarne sålunda blifvit ställde under -konuhgeus befallningshafvandes och. följaktligen äfven ironobetjeningens patronat, hafva vexationer icke uteblifvit. Isynnerhet har ofta tvistats om hvad man bör förstå med smidenp, dem berörde handlande ega försäl:a, och det är öfver detta ords betydelse kommerskollegium lemnar följande förklaring: Till fullgörande af. denna E. K: Maj:ts nådiga befallning! får kollegium i underdånighet anmäla,. att i den angående handel på landet med glas, porcellaine och smiden den 9 Januäri 1822 utfärdade kongl. kungörelse ej finnes förbjudet för dem, som erbålla E: K. Mai:ts befallningshafvandes tillstånd till smideshandel å landet, att till salu utbuda jemväl andra än för hand smidda jernarbeten, hvilken åsigt likväl legat till grund så väl för Vagnsbro häradsrätts som Svea Lhofrätts fattade beslut rörande de varor, som blifvit hos Lärka under beslag enhållna. Ingressen till högstberörde kungörelse utvisar deremot, att, i sammanhang. med. upphäfvandet af gå srdfaribandeln med glas, porcellaine och smiden, afsigien med den medgifna rättighetea att på landsbygden, å bestämda ställen, hålia dessa varor till salu, varit att dels underlätta afsättningen deraf, dets ock bereda ulUmänheten tillfälle att utan omgång kunna få mm RA RR RR RR SS RR ITE 1000 2