Aftonbladet – 20 februari 1846, sida 2

Se ner i den festliga högtidssal. Men pilten lider af hemliga qval Och kan icke lycka sitt öga. Och medan han vaggas på armen, ser Hon på det brokiga hvimlet ner, På trollen i dansens fulla gång, Med sina pusserliga markattsprång. , Nu träder Guri i ringen in, Hon var så ståtlig, så skön och fin, Så sirligt förde hon sina ben, Och dansa med den jätten af sten. Svårt tycktes det dock för honom vara; Han kunde ej nyttja föttren lätt, Till högsätet gick han, på dansen mätt, Att smaka i ro på mjödet det klara. Xx x x Det lider till midnattstimma sen, Och pilten begynner att gäspa ren Och längta efter sin mjuka bädd, Han vill i sin nattkjol blifva klädd .Skön Aslög glömmer ett ögonblick Det löfte Guri af henne fick, Hon efter gammalt och kristligt skick Slår heliga korstecknet öfver hans bröst: Välsigne dig Christ, som oss återlöst! PR 3 Li , Då höres i salen ett ömkligt tjut, Då slockna de lågor af svafvel; Och trollen störta ur rummet ut, Och iemna dörren på gafvel. Men Aslög och Orm så bleka stå På loftet och kunna knappt andas. Sen skyla de sig i den mörkaste vrå, Tills morgonen börjar att randas. (Slutet följer.) nn — En ung hetsig herre utmanade en annan på duell, och anmodade honom att efter vanligt bruk sjelf välja vapen. Då väljer jag Gefle vapen, svarade den andre.