Aftonbladet – 19 februari 1846, sida 2

kraft hafva en dryg andel i fattigdomens företeelse? Hvad fordras väl för att väcka, upplifva och stärka denna kraft?Industrialismen är icke den enda orsaken till fattigdomen, eburuväl han onekligen har en stor skuld att der ansvara för, och hvarken kolonisation eller arbetets organisation torde vara tillräckliga att hämma fattigdomens tillvext. På minga håll ser man ogerna huru de många, i sednare tider framkallade föreningarna, till nödens lindrande, så lätt taga en politisk riktning; men sådant sker icke till följd af att fantasien missledes; det häntyder tvärtom den börjande på uppfattningen af att fattigdomens rötter ligga djupt in i samhällstillståndets förhållanden. Men skulle väl dess vppväckta tvifvel om kolonisationens och arbetsemanicipationens otillräcklighet nedsätta skriftens värde? Ingalunda. Försöket bör och måste, till och med upprepadi, göras, att hjelpa förmedelst kolonisation. Men ännu mer än af denna utväg, vilja vi vänta deraf, att författarens ledande grundsatser få genomtränga andan af statsförvaltningarna; vidare deraf, att vi i det praktiska djupare uppfatta statens betydelse, samt om det blefve möjligt, att starkare tygla egennytta och egoism, om vi kunde mera lösslita oss från fördömar och bibragta vanor af flerahanda slag. Vid många statsinrättningar synes man haft alldeles för litet afseende på dem, som ingenting ega, men deremot alldeles för mycket på dem, som ega något. Skarpsinnigheten synes icke alltid hafva öfvat sig att betänka de aflägsnare följderna af lagstiftningsoch förvaltnings steg. Huruvida hela vår tids lagstiftning och förvaltning emotsvara de högre anspråken, måste man till en del betvifla. Deraf missförhållanderna. Allt detta synes af ifrågavarande bok, och att författaren hänvisat på de betydliga brister i de offentliga -och samfundsförhållanderne, kan med tiden mera verka på pauperismens undanrödjande än den föreslagna kolonisationen eller den så kallade arbetsorganisation. Men följande frågor måste vi ännu uppställa till författaren: Huru skall arbetaren komma till ett intressentskap i arbetsprodukt? (sid. 449.) Skall staten träda emellan, afskaffa dagsverkslönearbetet och förvandla det till någon viss delaktighet i vinsten och företagen? Huru skulle sådant tillgå? huru utföra saken i detalj? Det är otvifvelaktigt att arbetets vinst står i missförhållande till kapitalet, äfvensom att arbetet på sätt och vis är underkufvadt af penningstyrkan, men frågan är just huru detsamma kan i det praktiska frigöras. En tillfredsställande lösning är underkastad bögst betydliga svårigheter. Den ifrågavarande skriften har visserligen minga förträffliga anmärkningar, hvilka leda till ett framtida besvarande, men den har icke sjelf gilvit svaret. Weimar. E. Ackerman.