Aftonbladet – 18 februari 1846, sida 2

är icke passande för vår moderna tid och brukas för resten allde!es icke i Sverige. — Nå, så hade han kunrat osa sig till döds. — Nej, det går: för långsamt, och dessutom var. Felix von Habenichts icke ;nog fransyskt sinnad, för att falla på en så: fransysk ide. Hans sista tanka, i fråga Om sjellmord;fästade sig således vid krutet; och efter att hafVa gjort ännu en rund kring kammaren;: återvände han till sitt ressehatull, i afsigtattframtaga och lädda en afrsina der förvarade: pistoler. Dock pyårt hade nyckeln stagitivägen? — Hide hån, i sina djupa tänkar, tagit: ur den och förlagt deu? — Han sökte länge på bord, stolar och byrå; slutligen, då hanpå den sistnämnde möbeln hade länge famlat och vändt upp och ned på: en hop effekter, hvilka lågo der kastade i. en behaglig oordning; vittnande om hans sörgfälliga toilett för Trippelstedtska balen, fann ban ett till honom adresseradt, ouppbrätet bref, hvars utahskrift tydligen vittnade om en fruntimmersband, och som troligen atiländt wider den stund ban varit borta. — -Åsynen af detta bref gaf, för några: sekunder, vår hjeltes tankegång en annan Tigtning, och — skola vi tillägga det, eburu otroligt dei låter? — jagade hans tanke på död och tillintetgörelse långt bort i bakgrunden af: hans fantasi. i Ett fruntimmersbre!! ... -med dagens post från Stockholmt... O Cytbere! frin hvem kunde det vara? Kanske från den under en tid glömda Aurore? . .. Nej, det var icke hennes bandstil, Kanske från lilla Lisette, som