Aftonbladet – 16 februari 1846, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Norrlandsposten berättar, att en 84 år gam mal fru från en af städerna i Stockholms län blif. vit, emedan hon ej förmätt infria borgen för et diskontlån, insatt på länets bysättningshäkte här staden. : — Den 27 Oktober 4845 afled på torpet Brink under Haselö i Loftahammar socken pigan Maja Kajsa Bengtsdotter. Då Maja Kajsa Bengtsdottei samma dag på förmiddagen blifvit anfallen af häf. tiga kräkningar, hvilka intill hennes död, kl. 6 e. m., fortfarit, samt ett rykte förut varit gängse, att hon varit bafvande, uppkom efter denna hennes hastiga död ett annat rykte, att döden varit föranledd af förgiftning. Vid obduktion fanns ty värr, att hvarken ena eller andra ryktet saknat grund. Den ransakning, som sedan egt rum inför Tjusts häradsrätt, har uppdagat, att Maja Kajsa Bengtsdotter i lifstiden varit af god frejd, och att hon förut icke gjort sig känd för annat än ett ärbart lefverne. Ryktet om hennes hafvande tillstånd hade hon sökt vederlägga dermed att hon under resa ädragit sig förkylning samt i följd deraf jemväl vattensot, hvilket i föräldrarnes ögon vann sannolikhet deraf, att hon i ovanlig myckenhet förtärde vatten och icke lät förstå det minsta bemödande att dölja, det hennes kropp blef drygare. — KI. 40 samma dag hon afled, hade hon och hennes moder gått ut, för att plocka bär, och tagit plats ett stycke från hvarandra, då hästar visat sig i närheten af en infredad plan, hvilka Moja Kajsa gick för att bortköra. Vid hennes återkomst; en stund derefter, hade modren sett henne vara )lossande i ansigtet, men aktade icke vidare dervå, utan fortsatte bärplockningen, och Maja Kajsa itertog äfven sin förra plats vid sin bärkorg. straxt derefter hördes Maja Kajsa häftigt kräkas, ch då modren skyndade till henne, förklarade hon, Itt hon måst utköra ett ungkreatur, som inkomnit i lyckan, och hade dervid ansträngt sig, så att gallan troligen hade brustit, men att det ändock cke var någon fara. Med möda kunde hon gå em, emedan hon föll ett par gånger omkull unler vägen, och efter ankomsten hem, erhöll hon vå begäran vatten att dricka, men undanbad sig njölk, emedan denha, såsom hon uppgaf, ystade ig och sålunda försvårade kräkningen; äfvensom ton förbjöd modren (fadren var borta) att skicka fier någon grannbustru att gå tillbanda vid hen