Aftonbladet – 16 februari 1846, sida 3

FIAT JUSTITIA. I Några ord till svar på de två artiklarna Aftonbladet för åen 13 Febr., rörand missbelätenhet inom militären. 1 Detta svar kommer blott att röra sak oc blir derföre så kort som möjligt. Hvad uni I formen angår, så är icke frågan om prydlighe och etikett. — Pryåligheten måste stå tillbak för nyttan, då ej Båda kunna förenas, och de förra beror dessutom på hvarje enskildt tyck eller känsla för det sköna. Fracken, ifrån skön Thetssinnets synpunkt allmänt erkänd såsom de: I fulaste af alla slags rockar, och utan annat nytta, än en vanlig kollet eHer tröja, är må hända på sitt ställe i en fruntimmers-societet men icke på slagfältet eller i en med 24-pun dingar möblerad salong. — För öfrigt är snit ten på våra sjöofficerares frackar allmänt er känd att vara ytterst ful. Hvarföre vidare hafva 2 rockar, då man kan vara belåten mec en? Fracken kan ändras till vapenrock med Tinga kostnad, såsom många redan låtit göra och blir ganska bra; det har Ins. sjelf funnit Flottans rockar äro ju förut fullkomliga vapenrockar, uppslagen och -skörtens längd undantagna. Hvad etiketten angår, skulle jag tro at! en krigares etikett alltid kommer att bestå uti vatt uppfylla sin pligt i hvarje ställning han kan komma uti; och om detta sker, kan han alltid vara öfvertygad att bemötas väl, utan afseende på roekens snitt. Anmärkarne, som tyckas vara vid serdeles dåligt humör, då de tala om Ungerska och Mongoliska meder, tyekas i sin fördomsfullhet ej känt eller velat känna, att äfven inom hela den fransyska armen icke merå finnas några frackar, andra än sådana, hvilka tillhöra gamla uniformer och bäras af en och annan för att slitas ut. Det är likväl från Frankrike, som man hemtar alla andra bruk; hvarföre då icke detta förnuftiga ensamt? Om någon missbelåtenhet med uniformen vid infanteriet finnes, så härrör den mest derifrån att de flesta hoppades att på samma gång som vapenrocken, få ett bättre sidogevär än värjan, hvilkens oduglighet, jemte det förvända sättet att skära sönder rocken för att bära henne, gjort nämnde vapen utdömdt till och med i dess fädernesland Frankrike, och att denna önskan ir inom armån allmän, kan insändaren, som inder 18 års tjenstetid inom nästan alla proinser, haft tillfälle att derom tala med kamater, på ära och tro försäkra. Hvad det omnämnda förhållandet avgår, det kulle några officerare gynnas på andras bekostrad, är det icke krigsministerns utan regenenls-chefens skyldighet att åt den officer, som ör den frånvarandes tjenst, med den sednare ippgöra om billig ersättning åt den förre och, ler detta icke skedt, har chefen icke haft ofcers-corpsens fördel för ögonen. Slutligen hemställer jag till Osminkad huuvida hans yttranden om ideen och modellen ll vapenrock äro passande för en Svensk Officer. NN ste br Arn Bet be —