Aftonbladet – 16 februari 1846, sida 2

svårt att föreställa sig huru den, som förråde; en sådan okunnighet, kan få en enda dag län gre sköta ett så ansvarsfullt embete. Den ur. säkt som hr grefven vill finna deri, att återbärandet af de mot anordning mottagna med: len till begagnande för ett visst ändamål hade jäfvat sjelfva ändamålets vigt, är en fras a ren galimathias, enär ingenting hade hindra hr grefven att i alla händelser vid inventerin gen visa och bestyrka, att och på hvad sät den icke återlemnade återstoden af de upp burna medlen blifvit använda; och hvad gref ven i sammanhang härmed talar om undsätt ningskommittens enskilda uppdrag, samt han: vädjande till den slutliga redogörelsen utgör således endast undflykter, som tjena till, ingenting. Friherre Raabs intyg, att han ej kunnat verkställa en ifrågasatt lefverans, tjensr naturligtvis till mindre än intet. För att på en gång inse sakens juridiska förhållande, behöfver man endast föreställa sig, att det i stället för hr grefven varit kammarrådet Gyllenhoff eller räntmästaren, som vid en dylik inventering brustit i redovisningsskyldighet. Hvad hade då händt? Jo! hvilkendera som helst af dessa embetsmän hade då utan tvifvel genast blifvit inmanade i häkte. Lagen gör likväl i detta hänseende, oss veterligen, ingen skillnad emellan landshöfdingens egen person och de underordnades, för hvad han enskildt kan hafva om händer, och herr grefven bör således i alla händelser finna en tröst i den skonsamhet och grannlagenhet, hvarmed tjenstemännen vid embetet gått tillväga emot honom, då de utan något yrkande för egen del, helt enkelt öfverlemnat saken till kammarrätten. Det är också tydligt) att grefvens oförklarliga trots vid detta tillfälle är alldeles detsamma, antingen det kan lyckas honom slutligen göra reda för sig eller icke. s—— cunsena