Aftonbladet – 16 februari 1846, sida 1

MALBII: Efter denna flyktiga blick på tidens fordringar, bildningens naturenliga gång och skolan, är tid att återgå till vårt egentliga ämne. I den uppsats, till hvilken dennX sluter sig såsom en vidare utveckling, har jag sökt visa det innerliga, oskiljaktiga sammanhanget mellan menniskoanden och språket, för att antyda nationalitetens beroende af modersmålets grundliga och hufvudsakliga odling. Derföre måste ock språkstudiet börja med. detta språk i sin närvarande form, och fortsättas dermed -på skolans följande stadier i bredd med grundläggandet och inhämtandet af de fremmande, vare sig nya eller gamla; språken. — Men jag har (Forts. fr. Lördagsbl.) i föregående uppsats yttrat, att ett dödt eller så kalladt gammalt språk, eger till en viss grad och för ett visst ändamål företräde framför ett nytt. Jag vill härförklåra mig. Det) är bekant, att de mera utbildade gamla språken, de må nu vara döda eller ännu i sina från århundraden bestämda former lefvandep, ega en större rikedom på former än de nyare, som t. ex. mer och mer bortkasta kasualändelserna, m. m. och beteckna kasus medelst de så kallade vpartiklarne,. Det. sednare tycks väl gifva språket mer lif och ledighet. Menl just derföre att de nyare språken äro under jemn utveckling, måste de äfven i afseende på uttryck, m. m, vara vacklande och obestämda. De gamla språken äro deremot redan till sina former bestämda och derföre oföränderliga, de hafva en ,bestämd begränsning, och äro dessutom företrädesvis af konkret natur, emedan de folk i och med hvilka de uppkommo, lefde och utvecklade sig, lågo i afseende på sin verldsåskådning naturen och slägtets barndom närmare än de nyare. På grund af dessa egenskaper fästa -de gamla språken företrädesvis sin-. net vid sig -på ett bestämdt sätt, åskådliggöra l företrädesvis tanken, hvilket för den begyn-l! nande själsutvecklingen torde vara af vigt: Derkasom meddela de af sin egen styrka och beoch karakter. Erfarenheten har visat och vineka den. — Till följd af den större formellt natur, enligt kännares och erfarne mäns intyg, ega, torde alltså insigt i åtminstone ett gammalt språk böra grundläggas påskolans andra stadium, äfven i borgarskolan. Ty att det i den lärda skolan är. nödvändigt, behöfver här kan påtvinga borgarskolan latinets studium, — hvilket gammalt språk, jemte de nyare, skulle väl då här kunna komma i fråga, om ej det, som är grunden för vårt närvarande modersmål liksom för de Skandinaviska språken i alldet förflutna, det lefvande ur det döda, kan förklaras och förstås, så eger man ju äfven deri en tillräcklig grund, att vid bibringandet och inhämtandet af modersmålet, i likhet med grundlig och fruktbringande bildning i allmänhet, gå historiskt till väga, d. v. s. förena studiet af det närvarande med studiet af det förflutna såsom dess grund. Sedan man derföre i grundskolän, på första bildningsstadiet, genom inhämtandet af modersmålet i sin närvarande form fått lära sig hvad ett språk vill säga och tillegnat sig dess elementer, så skulle man på andra stadiet ledas tillbaka till modersmålets rot, dermed göra sig rätt hemmastadd och så småningom sammanknyta. grund och; följd, göras uppmärksam på de naturliga öfvergångarne och utvecklingslagarne. Genom denna blick in i språkets grund och väsende, med ?denna öfversigt af dess historiska utveckling, skulle först modersmålet ånyo blotta och utveckla hela sin ursprungliga bildsamhet, sin kärnfulla enkelhet, sin kraft, skönhet och klarhet, och blifva en outtömlig källa för fosterländsk bildning och sjelfständighet. — Hvad de med en fremmande bildnings hela anspråk prunkande högre och högsta samhällsklasserna, de sig företrädesvis så kallade bildade, nu kalla bondspråk, och hvaråt de föraktligt 1e eller hvilket de söka förlöjliga, skulle för en kommande generation visa sig:i helt annan dager, om modersmålets studium i -alla afseenden bedrefs i skolan så : som jag sökt antyda. -Det omtalta bondspråketv, (sprovinsdialekternav, landskapsmålenhv), visar sig nemligen för den grundlige och fördomsfrie forskåren innehålla ofta till en förvånande grad troget bevarade elementer af det för skandinaviska norden gemensamma grundspråket. Blefve nu, som sig borde, studiet afdet sistnämnda infördt i skolan, så skulle, som nämdt är, de kommande generationer, med den insigt de förvärfvat i modersmålets egna rika tillgångar och i dess bildningslagar, i djupet af den egna källan finna flödande ådror nog, för att dermed börtsköljaå det fremmände sminket, det fremmande herrskapet, som är vår skam i utländningens ögon och borde, mer än det är; vara det, i :våra egna. — pHuru?, — utropar någon, som kallar sig Svensk eller )Svenska, men helst: bryter förnämt :på Fransyska . och dermed förskämmer sitt: modersmål — skola vi nu bli barbarer igen, och af det der folket; vi abildade, af de obildadenx, lära oss att tala Svens ska?p — Ja! jag medgifver daetnaturens THödföre ju grundligare de studeras, desto mera listämdhet åt den studerandes sig utvecklandel. själskrafter, ja! åt hela hans blifvande bildning sar det, och jag har ej haft för afsigt att för-l bildande kraft, som gamla språk af ofvannämnda intet bevis. — Men då män ej gerna med skäll mänhet? — Då nu det närvarande endast url