Aftonbladet – 12 februari 1846, sida 3

offer var gjordt: jag dog för att ha bekän Herrans namn. Schavotten syntes... jag se bödeln . .. jag ser bilan... kärran stannar. . mitt hjerta slår våldsammare: Såsom man be farat, var folket, som redaiv knotade;i jäsning .. man omgifver hela kärran med trupper men ställer, vid kärrans ända nära mig blot en soldat; han nästan vidrördemig. -Den för: stedelinqventen nedstiger . .: jag) ser bilan hissas. upp röd... röp höja sig från mängden, som omger trupperna, och tränger på oss; regnet tilltar och ökarsoordningen. sFörs att sluta fortare, låter: man :kärran framrycka tre steg;men en sten under hjulet skakar:kärran dervid så häftigt, att jag, somy satt helt: -ytterst: på bänken, nedfaller handlöst framstupa för soldaten; som bevakar kärrans nedre ända...: Jag ville tala... men hastigt — 0, huru måla: dett: ögonblick? —, hastigt, utanvatt:sägadett ord eller, ändra en min, går mig denne förbi och ställer sig med geväret för fot emellan migock kärran... och der låg jag nu; skyld af Honom gömd af: mörkret; nästan inmängd iden påträngande folkmassan, med bakbundna händer, orörlig, andlös, väntande utvecklingen. Offret fullbordas under rop och förvirring. Jag hör mina kamrater nedstiga, hvar efter annan; jag räknar: tolf.:. tretton :.. fjorton. det är min tur, man skall kalla mig! Himmel! man tiger, folket: störtar fram till; schavotten, trupperna evycka undan, jag reser mig: upp, kastar mig a ibland folket, utan alt ha fålt trycka mir befriareshand, och förd af den böljande folkmassan; ankommer jag under tusen oroande skakningar, genomdränkt af regnet, till en bräd: