Aftonbladet – 12 februari 1846, sida 2

Korvetten afseglade från S:ta Cruz å Teneriffa d. 7 Okt. och ankom d. 24 Nov. till Monte-Video, hvarest följande örlogsfartyg funnos för tillfället: neml. 4 Engelsk, 4 Fransysk, 1 Spansk, 4 Brasiliansk och 4 Nordamerikansk fregatt, 4 större Sardinisk korvett samt åtskillige briggar och mindre fartyg, tillhörande de fleste af ofvannämnde nationer; flera engelska och fransyska fregatter samt mindre örlogsfartyg voro stationerade vid Maldonado och vid inloppet till Monte-Video. De förenade fransyska och engelska eskadrarne hade upphäft blockaden af Monte-Video från sjösidan, derigenom att de tagit besittning af den Argentinska flotiljen, bestående af 1 korvett, 2 briggar, 2 skonertar och flera mindre fartyg, hvilken flotilj blifvit delad emellan nämnde makter och republiken Uruguay. Från landsidan var MonteVideo så noga blockeradt af general Oribe, att i staden Bberrskade en oerhörd dyrhet på lifsmedel och förnödenheter, hvilka måste införas från andra länder. Sedan de engelska och fransyska eskadrarne intagit ön Martin Garcia, staden Colonia och platsen Salto, började de, i förening med Uruguayska. eskadren, att blockera Buenos-Ayres och den af general Oribe intagna staden Maldonado. Korvetten skulle med första lägenhet afgå till BuenosAyres. Befäl och besättning voro friska. (P. o. I. T.) EEE — Sedan Östgötha Patrioten och Dagen för någon tid sedan försäkrat allmänheten för visst och sannt, alt nuvarande justitiestatsminstern, H. E. friherre Nordenfalk, låt och länge låtit, för sin räkning drifva, och det med all kraft, elfva stora brännerier, åtog sig kort derefter Svenska Minerva att uträkna och likaledes för allmänheten upptäcka huruledes H. E. hittat på att låta staten bekosta tillförseln af potates och afsättning af dranken för det ena af dessa brännerier, hvilket, kantänk2, ensamt var så kolossalt och storartadt, att allt hvad man under ett helt år kunde slöpa 1 dess gap, icke förlog till underhåll för ;uhyret mer än en el-. ler annan månad. Detta Minervas påfund bestod, som man ännu torde minnas, deruti, att. hon låt en af länsstyrelsen i Calmar föreslagen kanal, till hvilken staten borde bidraga, tillkomma i främsta rummet för det der bränneriet och dernäst äfven för H. E:s jernbruk och ängar, hvilka nog äfven kunde hafva godt deraf. Men efter det Östgötha Patrioten och Dagen pröfvat skäligt att nedlägga tio af H. E:s brännerier, och det elfte med hvad närvarande år angår, har Svenska Minerva förmodligen tyckt att icke heller hon behöfde omaka sig med att transportera potatesen och dranken; åtminstone har hon i dagens nummer låtit ivflyta en reklamation, hvaraf vill synas att kanalen nog i alla fall kan vara tillräckligt motiverad, utan att man behölver bygga den på IH. E. Nordenfalks egennytta. Denna reklamation hafva vi ansett oss böra meddela. Den lyder så: I tidningen Svenska Minerva för den 27 sistlidne Januari förekommer en insänd artikel med öfverskrift: Ett patriotiskt företag, hvilken, — då den söker framställa en ifrågasatt kanalanlägghing mellan Storsjön och bafsviken Syrsan, såsom en egennyltig spekulation al H, E. herr friherre Nordenfalk, hvars oegennyttiga nit för allmänt gagnande företag är mig, i egenskap af t. f. chef för östra vägoch vattenbyggnads-distriktet, väl bekant — jag finner mig uppmanad att berigtiga. Den ursprungliga planen, sådan den till mig p jus via FS äl SLYrelsens 1ör allRANN vägoch vatten-byggnader ordres, inställde mig vid Eds bruk för att verkställa undersökning, var, att på egarens till Eds bruk enskilda bekostnad anlägga en kanal mellan detta bruk och lastageplatsen Heljenås vid Syrsan, hvarigenom bruket skulle erhålla en beqväm transportväg för sina effekter, och äfven ängsvattning erhållas längs kanalen, men på min framställning blef planen utvidgad till slussbyggnad och kanalens förlängning ända till Storsjön, på den grund att, i detta fall, äfven de ofvanför nämnde sjö belägne bruk och grufvor skulle få nytta af en lättare transportväg, som enligt första planen endast kunde tillkomma Eds bruk. Denna kommunikationslinie kunde sedan småningom utsträckas längs vattendraget, genom de små sjöarne, ända upp till Atved. Då nu hela denna kanalanläggning, som dessutom medför tvenne olägenheter för Eds bruk, nemligen att vatten till slussningen måste tagas från Storsjön, på brukets bekostnad, samt att bruket under en del af arbetstiden blifver alldeles utan vatten, kostar nära dubbelt så mycket, som den först påtänkta delen deraf, och bruket har i det närmaste samma nytta af den sednare, så lärer ingen finna underligt att egaren till bruket ej vill utföra arbetet helt och hållet på egen bekostnad. För utförandet af den mindre kanalsträckan ämnade H. E. friherre Nordenfalk säkerligen