Aftonbladet – 12 februari 1846, sida 2

kor för erhållande af statsanslag. Stoekholm d14 Febr. 1846... Gust. de Geer, t. f. chef föröstra vägoch vatten-byggnads-distriktet. REVY AF TIDNINGARNA. Dagligt Alilehandas Vinterbladsafdelning för i dag innehåller en intressant recension af den sist utkomna delen utaf professor Fryxells berättelser ur svenska historien, som handlar omi konung Carl den elftes förmyndare. Vi med-dela här nedan ett stycke af denna artikel: E:it besynnerligt öde synes hvila öfver hr doktor Fryxells sednaste uppträdande såsom häf-datecknare och, historisk kritikus: just i samma vefva då han bar utgifvit sin bok om ,Åristo-kratfördömandet i Svenska Historien,, framträder han med en historia, som utgör det skarpaste aristokratfördömande, någon möjligen kan åstadkomma. Facta tala; och allt ordznde, som går bredvid dem eller söker bortsofisticera dem, ir förspilld möda, så länge man har att göra med läsare, hvilka förmå döma något sjelfva. Ju mera man läser historien, desto klarareser man, att det är med aristokrati alldeles på samma sätt, som med hvarje annan folkklass:: en och annan stor karakter framskymtar dernom, som lyfter både sig sjelf och sin omgilning, sin klass. Men aristokratien fordrar företrädesvis det privilegium, att de hundrade, de tusende medelmåttorne, odugorne, ja skamfläc-karne, som klassen för öfrigt innesluter, skola icke blott skylas, utan lyftas af de tunnsådda stora männen — njuta makt, ära ochfördelar för deras skull — fortplanta detta, skydd, denna makt, dessa fördelar på sina afkomlingar in uti: en obegränsad fråmtid. Ingen klass finnes, ur hvilken icke någon gång en stor man, en mäktig ande framgått, och ingen, som icke blifvit vanhedrad af dumhbufvud eller bofvar (så vida man nemligen vidhåller den föreställningen att den enskildes handlingar kunna tillräknas en klass); men aristokratien har för deita förhållande skapat en egen moral: det berömvärda hos en aristokrat bevisar aristokratiens förträff-— lighet, men icke tvertom, då deremot det skamliga hos en man bland den ofrälse massan bevisar onda och skamliga böjelser bos denna massa i allmänhet, men icke tvertom. Man må visa hundradetals skamligheter hö: en mängd aristokrater; det gör ingenting! nårra få ädla och kraftfulla och oegennyttiga aristokraters tillvaro förgyller allt hos denna klass och bevisar, alt den bör hafva makten i sin hand. Leta deremot fram några tadelvärda exempel på miss-bruk af makten, då folket utöfvat henne; och de exemplen framhållas såsom ovederläggliga bevis, att det aldrig går an att åt folket anför-tro någon makt! ! Att aristokratier i åratal oblygt slagit under sig, hvad nationernes svett och möda förmått samla, att de öfvat blodig hämnd mot hvar och en, som vågat tvifla påderas förträffilighet och deras naturliga rättighet till allt anseende och allt välde, det bevisar icke det ringaste mot klassen, institutionen! men framleta en eller annan enstaka tilldragelse, då folket gjort sig skyldigt till orättvisa, våld och hämnd, och genast är bevisadt, att rättskänsla eller oegennytta aldrig finnas där Dag ut och dag in hörer man denna moral predikas. Får man tag uti exemplet af en omhvälfning, hvarunder hämnd och blodtörst och rofferi faller massan till last, så slutar man al drig med upprepande af detta exempel. Man. vänder och omtuggar det i hvarje ögonblick; så att en verkligen tänkande menniska må vämjas deråt; men man tiger alldeles med de ojemnförligt längre perioder, hvarunder historien sölas af skamlösheterna och lågheterna och våldsamheterna bos en klass af människor, somlyckats förklara. sig för bältlre, än den stora massan, för det att händelsevis en och annan förfader, en och annan af klassen verkligen va-rit bättre.n Man kan vid dessa Vinterbladets träffande: anmärkningar icke underlåta att tillägga dem erinran serskildt, att den här ofvan beskrifna partiskheten i omdöme serdeles ger sig tillkänna när frågan är om hela samhällen med demokratiska inrällningar. Dagliga erfarenheten visar nemligen, att i Europas despotiska eller RR VAA AR AT