Aftonbladet – 12 februari 1846, sida 1

Desnoues. Om jag troret? Jo jo, ty han är i komplott med sjukdomar. För två år sedan, då han var skyldig rundt omkring i orten tretusen francs, lät han pesten komma, som gjorde honom qvilt. Pierre. Den skulle utan honom kommit likaväl: Desnoues. Och fader Gambard! Han hade anmodat herr Aubry. Herr Laroche kommer och besöker honom. Jaså! du fråntar mig, förtroendet, gamla odjur. Nåvål; se här hvad du skall få af mig; se här har du lamhet; der har du håll och stygn. Och fader Gambard dog en månad efteråt! Pierre. Ihjelslagen af en häst, ja! Ni är poltroner allesamman. Han är: skyldig mig 20 ecus för en schäs, och jag honom 6 francs för sjukbesök. Resten skall han betala, eller få vi se. Desnoues. Hvad är det vi få se? Pierre. Du förstår! Desnoues. Tyst, här kommer han just till pass! Pierre. -Bra, så mycket bättre. Kom ihåg... Och verkligen var det herr Laroche, som inträdde med detta bjertligt familjera buller och bång, hvarmed han så väl visste intaga bondfolk. Nu :helsade han med ett vänligt, klubbslag af sin jätteväfve på vagnmakarens axel: Se god dag, hederlige Pierre! Det är längesedan vi sist träffades. ; -Pierre. Det kan jag just icke påstå, att jag tycker. Hr Laroche. Brummar du, gamle knarr! Och jag, som hinfirat mig för att komma hit och med dig få tömma resten 2f ditt röda... Marsch, ner i källaren, och sök maps rätt på några gamla buteljer! a Pierre. Nej, pass, iag är inte törstig! Hr Iaroche. Nå, så får du slippa att dricLa Jå