Aftonbladet – 11 februari 1846, sida 2

gar öfver himlen; lugn, ren, mild och molnri. — Lugn! molnfri! sade han småleende. Om mitt lif är en stjerna, så är det en, som nog förmörkats af ögonblickets moln. — Huru så? Ni har ju aldrig skiljts från denna by? — Åjo, under tre månader; under hvilken tid jag blef läkare ... ryktbar ... och guillotinerad, ! — Guillotinerad! a ; — Ja, hvaåd tycks? Åtminstone enligt hvad flere än en hedersmah i Nantes ännu påstå; jag tror det, sådant oaktadt, väl icke alldeles; men de vilja bedyra det. — Berätta för mig den historien. — Gerna, min unga vän. Och om ni någonsin berättar den i er tur, kan ni kalla den t. ex. Läkaren emot sin vilja. Jag börjar. I. Under skrägsktiden blef jag angifven för revolutionsdomstolen, och soldater afsändes ända hit för att gripa mig; men i tid underrättad af mina tillgifna sockenboer och till och med försvarad af dem, lyckades jag undkomma. Jag anlände till Nantes; man hade beredt-mig tillflykt der uti ett hus i ena förstaden, med utgången öppen åt landsbygden, och bebodt a! en ung, stackars qvinna, moder: till två barn Jag hyr der en liten kammare, och för att undvika till och med misstankar såsom hemlighetsfull, låter jag skrifva öfver: porten: Aubry läkare. En af mina vänner hade lånat mig sit! diplom. Min skylt tycktes mig. ett säkerhetskort och jag insomnade lugnt: min räkning var uppgjord utan patienterna. En morgon, då jag inneslutit mig med Jes Kristi. efterföljelse, hör jag klappas på mir dörr; man öppnar, man kommer in: det va enkan, som med mig bebodde huset, en stackars qvinna, ännu ung; bennes åsyn hade re: dan väckt mitt deltagande: blek, mager, läste man förstörelsen i hennes ansigte, och när hon. stående mellan sina. två:små barn, betraktade dem, stego tårarne så smärtsamt i hennes ögon,