Aftonbladet – 10 februari 1846, sida 1

Ioiora oiver d:r Sundevans alnananvg: -Um joten hos menniskan och däggdjuren, osktadt den till en stor del rörer sig inom den komparativa ana-tomiens gebiet, hvilken vetenskap en af fakultetens ledamöter skall hafva visat höra till zoologien och således ej en gång vara hje!pvetenskap åt menniskoanatomien och vill häruti finna e:t slående be—vis för fakultetens partiskhet för d:r Sundevall och mot d:r Liedbeck. Att den ifrågavarande professionen egentligen är utj anatomi och physio!ogi, torde väl ej en gång prof. Walmstedt vilja bestrida, ehuru tiil följe af läroämnenas mångfald och professionernas fåtalighet inom fakulteten skyldigheten att examinera uti medicina forensis, äfven dermed blifvit förenad, liksom den för en tid sedan äfven var belastad med kirurgi och barnförlossningskonst. Anatomi och fysiologi höra dock till grundelementerna uti läkarebildningen och hafva alltid varit och komma att blifva denna professions egentliga verknings kre s, hvarföre Takulteten, enligt all rimlighet, handlat ganska rätt uti att anse kompetens till densamma alldeles icke ådagalagd genom ett specimen uti någon af hjelpvetenskaperna till en dermed tillfälligtvis förenad disciplin. Huru åter den s. k. zoologie-professorn — vi kafve annars alltid hört, att i Upsala finnes ingen zoologie-profession — har visat att den komparativa anatomien ej en gång är att betrakta såsom hjelpvetenskap åt menniskoanatomiens, skola wi nedanför omtala. AWtt prof. Walmstedt tror derpå, kan vara ursäktligt, till följe af hans bristande sakkännedom; men huru adj. Lieabeck kan till sin fördel åberopa och således instämma uti eu dylikt : yttrande, förvånar oss på det högsta. Det visar att han ej känner, hurusom anatomien och fysiologien hafva den komparativa bearbetningen att tacka för de flesta af alla de stora framsteg, de på de sednare 50 åren gjort, i huru hög grad detta forskningssätt blifvit begagnadt af nutidens kanske största anatom och fysiolog; Joh. Miler i Berlin, och huru, för att taga ett närmare eExempel; professor Retzius här i Stockholm knappt hålier någon enda anatomisk föreläsning, der han ej från sit rika museum framvisar mångfaldiga preparater ur den komparativa anatomien, för att upplysa och förtydliga de föredragna lärorna. Denna okunnighet vore nästan i och för sig sjelf tillräcklig aut karakterisera d:r Liedbeck såsom alldeles inkompetent till anatomie och fysologie profession. Med den ar. adj. Liedbeck uppfunna nya sektion af en del af iilla hjernan, förbäller sig så, att om bland de mångfaldiga schnitt, som kunna göras igenom ytire delen för att komma ät att undersöka andra mera djupt liggande, man företrädesvis nämner ett och kallar detta en upptäckt, så kunde man göra ganska många dylika, på hvilka partier som helst; hufvudsaken lär väl annars vara hvad man genom detta sätt att gå tillväga finner, och ehuru prof. Walmstedt säger oss, att adj. Liedbeck derigenom blottat en ny vue af den inre strukturen af lilla bjernan, så tro vi dock hr professorn sjelf endast blottat en ny vue af sin egen hjerna och att d:r Liedbeck genom sitt schnitt ej funnit annat, än det som före honom var väl kändt och beskrifvet. Afven uti det af adj. Liedbeck nyfandna ligamennet, och vi betvifla ej, att de LieuU mer än näme nu finna mången fläck på menniskokroppen, som väl förr varit känd, men ännu saknar namn och derför af honom kunde döpas will en upptäckt... Om ej professor -Walmstedt finner de anmärkningar tillräckligt tydliga, hvilka medticinska fakulteten framställt mot adjunkten Liedbecks afhandling om lilla: hjernans funktion, ätt den nemligen saknar värdighet i framställningen och förråder brist på originalitet uti åsigter och på förmåga att redigt; rigtigt och fullständigt fråmställa andras åsigter, meningar och rön, samt att inse rätta betydelsen af desednare,,så rå sannerligen hvarken med. fakulteten eller vi derför; men vi vilja sätta hr prof. sjelf i tillfälle att afgifva ett mera fördelaktigt omdöme genom anförande aftföljande lilla bit, hvilken i anseende till radantalet — annan måtstock för dylikt finnes ej — utgör ungefär :, af-de konklusioner d:r Liedbeck ansewt sig kunna draga af sitt digra opus om lilla hjernan. Pag. 54 står nemligen: Liksom således ej blott ädrornes, men äfven nervernas ländoch korsflätor inåt vända sig till eler från bäckenets innanmäten; men utåt til de för menniskan i synnerhet gång-och lokomotion egnade neäre lemmarna eller extremelt terna; så innefattas i lilla hjernan ock sålunda, för samma nedandelår i synnerhel för bestämmande och specifikt skiljda känslo--och rörelsefunklionern. Vikunna-i öfrigt ej finna annat än ganska ursäktligt af med. fakulteten, att hafya fästat sig-vid de: många tryckfelen: uti adj.: Liedbecksdisputation de veneficio phosphoreo acuto, .då.. man gerna kan förutsätta, salt tvekan hos densamma. många gånger uppstått om: det som verkeligen var förfavtarens .mening och det som blowt var tryckfel. 3 7 ) Anmärkningarna: mot latinets mörka: och-svårlästa klassicitet uti d:r Liedbecks dispu:ationer tro vi visst egå grund och finna detta förhållande äfven jätt förklarligt, men medgifva dem gerna vara af obetydlig vigt, isynnerhet som d:r Liedbeck dertill möjligen är temmeligen! oskyldig, men att: han vill såsom en: merit: för sig inför allmänheten framdraga (det: företräde professor Walmstedt ger hot nom framför hans medsökander-till-följe af en förutsatt förmåga att skrifra och tala latin, visar huru mycket han abser sig kunna räkna på andras grannlagenhet... Den så märkvärdiga skiljaktigheten hos medicinska fakultetens pluralitet och minoritet uti omdömet om samma afhandlinger, hvilken Skiljak-7 tighet till och med öfverraskade Aftonbladsredak:— tionen, torde blifva ännu mera öfverraskande efter genomläsningen af minvritetens eHer prof. Wahlerbergs anföranden. q Adj: Liedbeck anför, det yttrande: prof. Hwasser hatt vid frågans slutliga afgörande i konsistorium, nemligen : att utgången af denna befördringsfråga har med medicinska fakulteternas fortfarande be stånd och den medicinska uppfostringens framtida syftning och karakteör det närmaste sammanhang — den finner deri uttrycket af sett mera på djuc pet liggande :motiv; fastän ordalagens dunkelhet.påstås .för. den oinvigde beslöja. den-förborgade, manindan — Vi vilia hjalna der Tiodhark natt