Aftonbladet – 10 februari 1846, sida 1

a, KE ES NN UR AR SET SRA Ur SN d:r Liedbeck, så har Red. bordt efterkomma Idenna önskan. Ett utdrag af br professor Wahlenbergs: votum, infaget i slutet af artikeln, skall i synnerhst befisnas utgöra ett så märkI värdigt: dokument ifrån ett universitet, att det dej bör lemnas åt glömskan. Artikeln lyder sålunda: OM DOKT. LIEDBECK OCH FÖRSLAGET TILL ÅTERBESÄTTANDE AF DEN LEDIGA ANATOMLE PROFESSIONEN VID UPSALA UNIVERSITET. Pub icitet ist das Königswasser, das ale Ungercchtigketen und Vorurtheile iäder kurz oder lang aulöset. (Moto. till D:r Lieddecks Bok.) I Då lärostolen uti anatomie och fysiologie vid Upsala universitet, : efter prof. Romansons afskedstagande, blef förklarad ledig, emotsågs dess återbesättande med största deltagande, för att ej säga oro, af:alla dem, som kände huru Ivigtig denna vettenskapsgren är för hela den Imedicinska bildvingen, hvilka: ämnen, som för denna; plats i vårt land funnos att tillgå, och huru stora de svårigheter möjligen kunde blifvä, som den förr vidakädemierna så troget hyllade anciennitet-principen: lade i vägen, att få se den väl besatt. Efter afslutade specimina fann man dock med glädje, att dugligheten och skicklighet för den ifrågavarande tjensten dennal gången: lyckades göra sig gällande framför åldersmeriter och andra för saken främmande konsiderationer, men såg på samma gång med förvåning den : med pappersmeriter och andra inbillade förtjenster väl försedde, men tillbakaIsatte parten, i stället för att på öfligt vis hos högre autoritet klaga öfver förslaget, taga: sin Itillflykt till. publiciteten, framställa sig för allmänheten såsom varande orättvist förföljd och äfven söka ett slags skydd hos den-fräktion af I vår präss, hvilken eljest vid :tjensters tillsättande yrkat på iakttagande af just:de grundsatser; hvilka nu förhindrat honom, att erhålla 4:a förslagsrummet. Då dessa alla fenomener I möjligen : kunna; förklaras af en uträkning, att på detta, sättet få inför: allmänheten — hos hvilken ej kan rimligen förutsättas kännedom hvarken om sak; personer, eller förhållanden — påstå hvad som helst, utan att riskera vederläggning och att uvrsanet alippa upptshda inför mera: kompetenta domare, så anse vi det vara vår, om ock oangenäma pligt, att söka framställa förbållandena uti deras: rätta dager och något berigtiga de lemnade uppgifterna, samt . sålunda, såvidt möjligt är, göra detta försök till: allmänhetens förvillande oskadligt. Vi fäste oss härvid hufvudsakligen vid den artikel, som fanns intagen uti Aftonbladet förd. 2 Febr. d; å. dels derföre, att denna såsom lemnad åt eh större allmänhet kan anses alldramest påfordra vederläggning, dels emedan halten af detta utdrag — som ändock utgör kärnan i doktor Liedbecks bok — kan anses såsom ett tillräckligt profstycke på hela den anmälda bokens Professor Hwassers yttranden uti tidskr. Frey om de-grunder, som böra följas vid akademiska befordringar höra synbarligen ej hit, och om de äfven kunde hårdragas till den tydning dem ges af d:r Liedbeck, borde väl mindst -han vilja rätta sitt görande och låtande efter denne sin förmente och så förtalade fiendes mening, om ej funnits andra skäl, att icke anföra besvär öfver förslaget. Att de anföranden; som efter voteringen i konsistorium upplästes, äro tillräckligt talande för D:r Liedbecks sak kunde: hafva blifvit mer än tvifvelaktigt, om ej han genom denna sin manöver sökt förskaffa dem tillfälle att inför Regering och allmänhet tala ensamma eller åtminstone behålla sista ordet. Doktor Liedbeck vill frånkänna-omröstningen uti Consistorium academicum, der bland 24 röstande endast 6 uppförde honom på 1:a förslagsrummet, all betydelse derföre att alla desså hans 6 gynnare:anfört egna motiver för sina vota; då af de 18 motståndarne endast 5 haft särskildta skrifiliga anföranden, men månne vegenheten i detta fall utgör en så stor förtjenst, då man beIsinnar, att bland de 6 gynnarne fanns endast en egentligen sakkunnig och. att de öfriga 5 haft alldeles samma skäl, att frånkänna sig egen öfvertyTgelse i frågan, som de ibland pluraliteten, hvilka D:r Liedbeck berättar hafva öppet erkänt sin bristande sakkännedom. En och annan ibland d:r Liedbecks gynnare lärer äfven insett-;och erkänt detta förhållande. Af hvilken halt den företrädesvis sakkunniges eller prof. Wahlenbergs yttrandeäfven är skall nedanföre fullkomligen visas. — Då det af prof. Walmstedt Vid Voteringsjusteringen uti konsistorium upplästa anförande enligt d:r Liedbecks berättelse derstädes väckte en så stor sensation, så förmodar han äfven detsamma känna utöfva enahanda verkan på allmänheten och anför det derföre in extenso:-såsom ett verkeligen dräpande dokument, Förjatt kunna yttra oss, härom torde det först blifva nödigt, att underrätta allmänheten derom, att prof. Walmstedt är professor i kemien yid Upsala universitet och äfven säges någon tid hafva hyllat homöopathien. Nämnde professor finner nu d:r Eiedbeck begge sina medsökande : öfverlägsen uti lefnadsår, samt att han således tidigare -absolverat de vanliga gradualexamina och änför denna öfverlägsenhet såsom:en merit, då man kanske med: mera rimlighet torde få anse den man, som emellan 40—30 år ej trängt djupare in uti vettenskapen eller uträttat för, densamma mera, än en annaän-mellan 39—240 år hälldre underän öfyerlägsen den sednare — nemligen i duglighet till professor. Efter en temmeligen pirtisk sammanställning af den tid d:na Liedbeck och Sundevall utöfvat lärareverksamhet, vill! I dock prof; Walmstedt .medgifva att skillnaden der-; Tluti är obetydlig med undantag af den vida längre