Aftonbladet – 6 februari 1846, sida 3

mönarki och af ett parlamentariskt styrelsesätt, — — TI förra fallet berodde allt af hvad den förstod och ville, som satt på thronen, och af hvad mignoner och tasslare och qvinfolk kunde råda honom till; i det sednare utbildade sig en bestämd och fortvarande politik, som icke rubbats, ehuru de monarker, som beklädt thronen, sedan det parlamentariska styrelsesättet stadgade sig, varit högst olika till lynne förstånd och öfvertygelser. — — — — Det vore sypnerligen roligt att veta, hvad uti Englands fagar man kan vilja hafva ändradt, för att frambringa den rena mofarki, hvarom dEsraeli talar så vackert, men nästav! ännu rtoligare att komma under fued med, hvad våra svenska dcfficielle insändare tänka om den saken. De tyckas företälla sig, att den engelske morarken her genom lag förlorat sin rätt att allena styra riket; och ehuru mycket de uppmanas att visa, hvilken lag finnes i Ergland, som formek binder monarken vid hans rådgifvares tenka, så uteblifver dock alltid svaret; och nästa dag upprepas blott frimodigt samma lexa om en skilnad, som skall finnas mellan de-engelska och svenska grundlagarna i afseende på monarkens rätt att sjelf besluta om regeringsärender. Förkållandet är imedlertid, att Drottning Victoria äger, lika väl som Konung Oscar, fatta beslut efter sitt eget sinne, och hennes ministrar ge aldrig något annat namn än råd åt sitt inflytande på besluten. -Bet enda, -hvaruti någon verklig skilnad Ennes, är den svenska reservalionsrättigheten, som ickeharnågot motsvarande i Engmn. — Sr Sr om Någon särskild lag hear således icke direkte tillskapat dets. k. parlamentariska styrelsesättet, hvilket egentligen uppkom, så snart sparlamentet begynte sammanträda årligen och Kronans ordinarie inkomster — ty sådana hafva funnits från de äldsta tiderna äfven i England, genom allmän lag stadgade — icke vidare motsvarade mer än en högst ringa del af statsverkets behof. år det nu detta, som det rent monarkiska unga England vill ändra? Vill det upphäfva parlamentets regelmessiga sammanträden? Vill det skaffa Kronan inkomster obercenade af sbevillnirg? Om icke dessa båda refermer, ske, så skulle ingen ting vara hjelpt, ens om man från Sverige importerade protokellerna ech reservationerna och sålunda gjorde det möjligt att uppbära eller anordna penningar tvärt emot parlamentets beslut. Drottning Victoria har, såsom vi sagt, laglig rätt att besluta i regeringsärender så, som henne godt synes. Det kan väl hända kenne, att t. ex. Sir Robert Peel eller Hertigen af Wellington icke gå in på att instämma (besynnerligt nog, kontrasignatlion är en vida mindre väserdtlig ceremoni i England än här); men det hjelper hon lätt genom att ge dem afsked och tillkalla andra, som hafva lust att figurera såsom ! synbara rådgifvare, 4. ex. hr dIsracli, eller några andra rent monarkiska tokar. Sedan fattar hon lagligen en hel hop. formelt ganska giltiga beslut — — så länge nemligen det vill gå. Men hvarföre skulle det icke vilja gå oafbrutet! så efter bjertans lust? Temligen länge kan till! och med parlamentets sammanträde hindras genom ! nprorogationer.. Den kaken, som håller igen, är de välsignade penningarne; genom bristen på dem är det, som statsmachinen stadnar; hvarföre också hr disraeli billigtvis är högeligen förtörnad emot parlamentets, men i synnerhet underhusets stora makt öfver nervus rerum. Är han konseqvent, så måste hans stora reformförslag således ytterst yfta tillatt gifva Kronan beskatltnings-rätten, utan i rådfrågande af några folks-ombud. Sålunda får ; an visserligen ihop en ren monarki, så ;ren) som vågonsin i Ryssland, Preussen, Danmark, Neapel, ör att icke tala om Turkiet och Persien; men en nnan fråga blifver, huru vida han skall få en tuendedels procentaf Englands kloka befolkning att å in derpå, och huru England efter den reformen ommer att gestalta sig. p Att tänka ut tanken behöfver läsaren imedlertid cke någon vägledning; följderne af ett sådant ngt Englands funderingar ligga alltför klara framir äfven det medelmättigaste förstånd, för att beöfva påpekas. Det är således ett ganska märk-. gt tidens tecken, att ett äfvenledes konstitutionelt nds officiella tidning framdrager dylikt såsom nå-!1 on ting värdt att taga i allvarsamt betraktande. m däet unga England verkligen är så sinnadt, som Israeli och vår officielle insändare antyda, så är et helt enkelt ingen ting annat än en samling af ä uftokiga fantaster, som aldrig skola uträtta det ngaste, emedan de drifva på sådant, som står i: k strid med allt ungt i Europa och äfven med! It klokt gammalt. st —— AZ mmm ke — Redaktionen har nu erhållit dal af nratalkal a, g Ir r r