Aftonbladet – 6 februari 1846, sida 2

mare regemente kunde, utan olägenhet för den militära sjukvården, förflyttas till det ifrågavarande nya provincialläkaredistriktet, hemställt, att vid inträffande bataljonsläkareledighet vid sistnämnde regemente, denne läkare måtte få till station sig anvisad Ekeberga socken i grannskapet af Kosta glasbruk, för att tillika Vara provincialläkare i det föreslagna distriktet, bestående af Ekeberga, Lenhofda, Granhults, Nottebecks, Åsheda, Elghults, Helleberga och Algutsboda socknar af Upvidinge härad, samt Långasjö, Ljuder, Elmsboda och Sandsjö socknar samt en del af Wissefjerda i Konga härad, men att imedlertid kollegium måtte tillåtas få till sökandes efterrättelse kungöra anställandet tills vidare af en läkare i orten, emot ätnjutandet af det i stat disponibla arfvodet 250 rdr bko; och har K. M. denna hemställan bifallit. (D. A.) — Kostnaden för undersökningen om tjenlig plats för det tillämnade nationalmuseum har, berättar Dagbladet, uppgått till omkring 1200 rdr bko, hvilka Regeringen anbefallt statskontoret att utbetala af under händer hafvande medel, mot framdeles ersättning af anslaget för nationalmuseeis byggnad. — Till de af herrar professorerne Selander och Wahlberg annoncerade vetenskapliga föreläsningar, som komma att öppnas nästa mindag, lära redan så stort antal platser, som l10okalen erbjuder, hafva blifvit abonnerade, så att någon vidare anteckning icke eger rum. SEE — Från svenske och norske agenten i China, br Liljewalch, hafva bref från Hongkong af den 29 November anländt för några dagar sedan. Någon berättelse till kommerskollegium bar han ansett sig ännu ej böra afgifva, innan han kommit i tilliälle att besöka flera hamnar; men ur ett par enskilda bref äro vi i tillfälle meddela några underrättelser, och deribland, att han blifvit presenterad för generalguvernören Keying. Denne förut genom fredstraktaten mellan England och China namnkunnige man, som är Kejsarens nära anförvandt och såsom generalguvernör öfver flera provinser, lärer vara så godt som suverän regent öfver 22 millioner invånare, hade på en af sina resor inträffat i Hongkong kort efter hr Liljewalchs ditkomst, som då passade på att anhålla om företräde, hvilket också beviljades. Den bekante missionären Gurzlaaff hade dervid fungerat såsom tolk. Audiensen bade blifvit gifven i närvaro af alla Keyings mandariner, och räckt omkring 40 minuter; derefter har hr Liljewalch flera gånger varit kallad till den förnäme Chinesen, suttit vid hans sida samt en gång -varit bjuden till hans bord vid ett gästabud, då Keying proponerat konungens af Sverge skål. Hr L. har äfven skickat hem ett visitkort, som han erhållit från Keying. Detta kort är på rödt Chinesiskt silkespapper, stort som en af våra vexlar, och med den besökandes namn på Chinesiska tecknadt i ena kanten. — Af denna lyckliga tillfällighet hoppas hr L. goda resultater för framtiden i afseende på tillåtelsen alt få se och lära känna det inre af landet, samt alt deraf möjligen kunna draga nytta för våra handelsförhållanden. Keying,, skrifver hr L., är en utmärkt man. Ingenting af Österländsk pomp och formaliteter vidlåder -hans person; hans mantr kunde göra heder åt hvilken Europeisk minister som hbelst. Han tilligger härvid äfven: Vi hafve för det mesta alldeles förvända begrepp om China och Chineserne. Dessey långt ifrån att af naturen envist vidhänga fördomsr och gamla vanor, skola, enligt min öfvertygelse, lättare emottaga och hastigare framskrida i den Europeiska civilisationen än :ågon annan nation, så snart de blott få tillfälle se något som de finna värdt att följa. Hufvudorsaken hvarföre detta bittills ej skett, ligger troligen i ett nationalhögmod, hvilket har samma källa som Engelsmännens, nemligen den öfvertygelsen, att alla andra länder såväl i makt som konstskicklighet äro ett intet emot deras eget, och detta kan äfven till. en del ursäktas, när man ser den lyx och de rikedomar, som äro hopade i de förnämares boningar och mot hvilka den Europeiska aristokratiens är en obetydlighet. Detta har länge alstrat den fördom hos Chinesen, att han ansett sig icke kunna draga någon fördel af att lemna sitt land och besöka Europa, hvars alla riken tillsammans icke hafva större folkmängd än hans eget, öfver hvilket Solens broder och Månans kusin herrskar.y