Aftonbladet – 5 februari 1846, sida 2

den bredvid er. SIR ROBERT PEELS TAL I ENGELSKA UNDERHUSET D. 22 JAN. Redan första dagen parlamentet var tillsamman, uppträdde förste ministern i underhuset och redogjorde för allt, som hade afseende på den sednaste ministerkrisen; och vi hafvai gå meddelat hufvudsakliga innehållet af hvad har derom yttrade, äfvensom hvad Lord John Russell å sin sida derom haft att förkunna. V förbigå således den delen af Sir Robert Peels tal, som handlar om detta ämne, för att istället meddela den ännu vigtigare och interessantare delen deraf, som handlar om de redar försporda verkningarne åf det friare handels system, Peel börjat införa i Storbritannien. De facta han framlägger, äro af en så stor vigt för bedömandet af frågan om företrädet af höga eller låga tullafgifter, att vi äre öfvertygade, att hvar. och en, som interesserår sig för dette ämne, skall skynda att taga kännedom om der upplysta och erfarne statsmannens framställping. Eter en ingress om anledningen, hvar före han redan så tidigt uppträdde inför hu: set, yttrade han sig på följande sätt: Jag för min del vill icke undanhålla mir hyllning åt förnuftets och sanningens framsteg derigenom att jag skulle förneka, att mina åsigter i afseende på skyddstullar undergått en förändring (högljudda och förnyade bifallsrop frår alla sidor). Jag vill icke hvarken såsom enskild eller offentlig man bestrida, tvertom vil jag yrka rättigheten att gifva efter för skäl och bevis, och handla efter resultaterna af en vidgad erfarenhet (hör, hör). Någon kunde tycka att det låge någonting förödmjukande deri, att afgifva en dylik förklaring (nej, nej). Jag känner icke någon sådan förödmjukelse (bifallsrop). Jag har icke någon sådan förtröstan på menniskans förmågay ätt ovilkorligen bestämma hvad som är rigtigt eller origtigt, att jag skulle blygas vid att erkänna origtigheten af en åsigt, som man kan hafva uppfattat. Men jag skulle deremot anse för en förödmjukelse, att, i fall mina åsigter undergått förändring, ändock hänga fast vid dem, af fruktan att i annat fall beskyllas för inkonseqvens (höga bifallsrop). Frågan är, huruvida skälen för en förändrad öfvertygelse äro tillräckliga och ärliga. Iogenting kan vara mera lågt af en offentlig man, än att skydda sig för fara, derigenom att han låtsår en förändrad öfvertygelse; men å andra sidan kan ingenting mera strida emot hans pligt emot monark och fädernesland, än att, då han ser skäl att ändra sitt system, icke göra det, al fruktan att beskyllas för inkonseqvens (bifall) Det kommer an på, såsom jag nyss nämnde, huruvida skälen för förändringen af åsigter äro fullgiltiga och ärliga. De, som strida för obehindrad införsel af en så hufvudsaklig födoartikel som spanmål, hafva en ofantlig fördel framför sina motståndare, ty den naturliga biligt ran ÖRe RR BR 2 Fal MR handel. Det är visserligen möjligt at GER emot denna känsla, och man kan på argumentväg söka visa, att andra och större fördelar åtfölja prohibitifsystemet, än det fria handelssystemet; men äfven de, som drifva denna sats, måste, efter mitt förmenande, medgifva att menniskornas naturliga känsla talar starkt för frånvaron af alla band på handeln, och det till den grad, att man till försvar för det motsatta systemet måste visa, att det har några allmänna skäl för sig, hemtade från den allmänna nyttan. Vi medgifva alla, att det är svårt att försvara skyddstullssystemet, af det skälet att det gynnar en viss klass på de andras bekostnad. Detta försvar är svårt, och mina aktningsvärda vänner, som mest nitiskt förfäkta skyddstullarne, hafva derföre grundat detta försvar på högre grundsatser och interessen. De hafva påstått, liksom jag sjelf gjort, att det finnes allmänna skäl att icke ändra systemet, och såsom allmänna sinnesstämningen nu är beskafad, torde det blifva absolut nödvändigt att unlersöka, huruvida de skäl af allmän nytta, som införas emot den fria spanmålshandeln, äro tillyllestsörande. Jag förmodar att dessa allmänna käl äro, antingen att skydd för den inhemska ndustrien behöfves, och att då åkerbruket utör en gren af denna industri, det är berättinr TT a TT rr AR EE ESS