Aftonbladet – 5 februari 1846, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. Den inledande debatt, som i Deputeradekamnaren förekom, innan Thiers och Guizot beärde ordet och yttrade hvad till det väsendtigaste förekommer i gårdagens nummer, fördes af deputeraderne Corne, Leyraut, Peyramont ;ch inrikesministern Duchatel och angick egentigen korruptionen vid deputeradevalen. Elfter lem uppsteg Ledru-Rollin och upprepade, för len allt mer och mer glesnande kammaren, in årliga filippik; Ledru-Rollin är en opposiion på egen hand, som utan skonsamhet ansriper alla politiska notabiliteter och alla parier. Under denna föregående diskussion bestod let märkvärdigaste deri, att sedan Corne i allnänhet karakteriserat valkorruptionen såsom ner öfverdrifven före denna session, än under någon äldre, och Leyraut hade förstärkt denna mgifvelse genom andragande af ett icke obetydligt antal facta, för hvilka han åberopade bevis, framträdde Peyramont, som är generalprokurator, och förklarade de af Leyraut uppsifna facta såsom verkliga och bekräftade under Peyramonts egen embetsförvaltning; han sökte likväl att med detsamma taga ministeren i försvar och påstod att olagligheterna vid valen härrörde från partiernas passioner och icke rån ministerens tillställningar. Denna mildrand LET nia1lllg vanwuy LJ IURIVURA. AIMSka AR telse å embetsvägnar det djupaste intryck, och röster från olika håll uppfordrade inrikesministern att förklara sig. Duchatel kom. härvid i stor förlägenhet; ty fastän han betraktas som själen och den hemliga ledaren i kabinettet, är ban sjelf icke talare; och ministerens orator och teorist, Guizot, var ej för tillfället till bands. Duchatel nödgades likväl slutligen bestiga tribunen; men hans försvar var svagt. Han försökte ej att förneka de andragna facta; han gick dem stillatigande förbi, men uppfordrade i stället oppositionen att framlägga bevis på ministerers delaktighet i någon korruption, och slutade med att beskyila en af de föregående talårne, Leyraut. sjelf, för korruptionsåtgärder; en beskyllning, som Leyraut likväl sedan vederlade, när han på nytt fick ordet. Nu uppsteg Ledru-Rollin, och höll ett låvgt tal, under många afbrott och utrop af de öfriga ledamöterna. . M. H), — började han — vi kunna nu i all frihet tala öfver saker och personer. Om sakerna skall jag ej vara vidlyftig. Styrelsen lyckönskar sig öfver Frankrikes välbefinnande, och går ända derhän att yfvas öfver sin politik — öfver Frankrikes ärofulla ställning. Må