Aftonbladet – 4 februari 1846, sida 3

DSMN02970827287 —LÅÅK RR RR . Och ändock har ingen förbarmat sig öfve Ihenne. Hennes prestbetyg — under henne kringirrande lif påtecknade af 7 olika prestmä (— vittna alla om en frejdad, oförvitlig, krist lig och ordentlig vandel; — vittna om henne fattigdom och hennes bjelplöshet; men sambhäl let har i ingen mån sökt att försona äd-ts bit Itra hårdhet mot denna vanlottadmedlem! Efter katastrofen i morbroderns hus förde likväl Ulla, — ännu ett barn på sju år, — til allmänna barnhuset, hvarifrån hon, så snart hor blifvit läkt, hemtades till landet af ett fattig torparfolk, och vid aderton års ålder fick hot gå ut i verlden att försörja sig sjelf — döf sjuklig och sinnessvag. Kanske är denna svaghet en följd af slaget hufvudet, kanske ock af vanvårdnad, svält och elände, måhända af alla delarne tillsammans; nog af, nu kan hon ej genom något ordentligt och stadigt arbete försörja sig. Ett prestbetyg för 1840 uppger, att hon då ämnade sig till Stockholm för att begära hjelp af sina dervarande hederliga slägtingar. Hennes egendom bestod vid den tiden uti en bibel och en psalmbok: en värdefull egendom för den döfva qvinnan, som icke kunde hemta upplysning och tröst uti kyrkan! Denna egendom blef henne i hufvudstaden frånstulen, och ännu i dag gråter hon sin bibel, på hvars titelblad stod: Gifven. af allmänna barnhuset åt barnhusbarnet Ulrika Eieonora —n 4847.n Hennes andaktsöfningar bestå sedan dess uti att på kyrkogårdarna läsa minnesvårdarnas inskrifter, och man ser henne derföre ofta hela långa stunden nedlutad framför ett kors eller en sten. Hon kan ock en hel hop af dylika epitafier utantill, dem hon uppläser med mycsen värma och eftertryck, samt ett trovärdigt s:år der, vid slutet af hvarje rad. På detta sätt fick hon äfven slutligen reda på sina hederliga slägtingar — — här läste hon deras historia i sammandrag — deras namn, födelseoch dödsår, och lärde sig tänkespråket utantill Hon upprepar det gerna, om j tillåten: