Aftonbladet – 4 februari 1846, sida 2

A—S— — — — — mycket kaffe och socker till gumman. Mor Britas fordna matmoder, hos hvilken hon tjenat i tolf år, skall äfven vid samma tillfälle blifva underkunnig om sakernas nuvarande glada skick. Sparbanksböckerna ligga väl förvarade: 100 rdr bko för mor Brita, d:o för dottren Christina; 33 rdr 46 sk. bko för sonen Johannes, äro deri intecknade, och den sista skall om lördag kompletteras till 400 rdr bko, likasom de andra. Fader Carlsson har sjeif vecklat in dem i en näsduk och gömt dem. Ingen skymt af missnöje, ingen tanke på att han, den fattige fadren sjelf, äfven borde vara ett. föremål för deltagande vid detta tillfälle, har kunnat förspörjas hos honom; — det har icke fallit den enfaldige fromme mannen in, att hans gudsfruktan, ärlighet, nykterhet och stilla vandel skall räknas honom till förtjenst, då han sjelf anser detta såsom en skyldighet. Imedlertid, om någon ger honom ett uppmuntrande ord eller en vänlig nick, känner han sig deraf lika lycklig som tacksam. Vid öfverräknandet af 3:dje dagens gåfvor erhöll ban en tolfskillings-bankosedel, den han mycket nätt hopvecklade och lade i sin vestficka, der den ännu för få dagar sedan fanns välbehållen qvarliggande; få se likväl hur det kan gå, och om den icke får ut och vandra, nu, på den omtalta Roslagsfården! Befriad från den grufliga farhågan att nödgas se de sina förgås af hunger och köld, samt glad i hoppet om bättre dagar, känner Brita sina plågor i armen småningom aftaga. Det var också helt annorlunda då, när hon, drifven af outsäglig ångest, vandrade från hus till hus, utan att dock för någon kunna yppa sin stora nöd, och under, diet att hon vid hvarje steg jemrade sig högt öfver skärningarne i den brutna armen. Hvarje kantig sten, som hon råkade stiga på, gjorde hennes arm ondt, och stenen på hennes hjerta... gjorde ännu mera ondt! Nu är den aflyftad... nu får hon vara stilla, sköta sig och barn — nu blir det bättre med hvar dag, ... dock kan icke läkaren trösta