pu I MVM vIaA frBALe, SUCIv MOMvVA fIRASVPBEM MN -118414 förestått den anatomiska professionen. Med 1 Jundantag af den vida längre tid, som adjunkten Liedbeck fungerat såsom prosector, är således obeI tydlig skillnad i tid för desse begge sökandes lära Ireverksamhet. Huru detta lärarekall blifvit utIfördt har adjunkten Liedbeck visat genom bifoIgade vackra och hedrande betyg af professor AnIders Retzius i Stockholm och medicinska fakulteTten i Upsala. Doktor Sundevall har fcke produI cerat något enda sådant ord, och jag vet således lendast huru länge denna lärareverksamhet räckt, Jloch hvilka ämnen den omfattat, men jag saknar I deremot alldeles den vida vigtizare upplysningen Ihuru och med hvad framgång detta lärarekall I blifvit förvaltadt. — Doktor Varenius har aldrig uppträdt såsom offentlig lärare; hans hela verkIsamhet har varit begränsad inom medicinens utöflIning. Adjunkten Liedbeck har gjort tvenne utländska resor till utvidgande af sina kunskaper, laf hvilka den ena skedde på egen bekostnad: doktor Sundevall har äfven gjort en utländsk resa i samma ändamål och med allmänt understöd åren 1842 och 4843 (huru stor del af dessa år resan upptog känner jag icke), samt dessutom under sommaren 41834 samlat fiskar uti Bohuslänska skärI gården för vetenskapsakademiens räkning. Afven li detta hänseende äro således dessa begge sökande I hyvarannan ungefärligen lika. Deremot eger adjunkten Liedbeck en stor och afgjord öfvervigt i afseende på författareverksamhet. Han har nemligen offentliggjort en myckenhet originelafhandlingar dels uti egna på svenska utgifna smärre skrifter, dels i tidskriften Hygiea, dels i tyska, franska och engelska jurnaler, att nu ej nämna öfversättningar, och jag har mig specielt bekant, att han för ett par år sedan erhöll en uppmaning ifrån engelska läkare att med originalafhandlingar rigta en i London utkommande medicinsk jurnal. Adjunkten Liedbeck har således gjort sitt namn kändt och aktadt äfven af utländska vetenskapsmän. Till någon dylik verksamhet finner jag, intet spår hos doktor Sundevall, så vida han ej. skulle sjelf författat sin gradualdisputation, hvarom jag af densamma ej kunnat vinna någon upplysning, och detta kompenseras i alla fall af dok-! tor Liedbecks gradualdisputation, som han sielf författat, och af hans specimen för prosectorssysslan. Vidare har doktor Liedbeck, utom den nya sectionen af en del af lilla hjernan, som uti hans, specimen beskrifves, äfven upptäckt ett nytt och: förut obekant ligamentum scapulÅ hos menniskan, hvilken upptäckt sedan blifvit erkänd och! bekräftad af en af Europas största anatomer, pro-, fessor Arnold i Tiäbingen, i tilläggen till dess Hand-! buch der Anatomie des Menschen; Freyburg 1844.! På ett fält, som är så utomordentligt scrupulöst! undersökt, som menniskoanatomien, måste det vara ; ytterst svårt att göra några nya upptäckter, och jag anser derföre dessa af adjunkten Liedbeck! gjorda klart ådagalägga en alldeles icke vanlig fliti. och observationsförmåga, samt en technisk färdighet, som icke behöfver frukta jemförelsen med dok-l1 tor Sundevalls af en fakultetsledamot framhafda! techniska skicklighet, hvilken dock, så vidt jagj känner, hittills saknat för vetenskapen båtanderesultater. Sedan jag sålunda sinsemellan jemnfört de sökandes så väl specimina, som öfriga meriter, åter-!1 står det blott att ännu tillägga några reflexioner, öfver den förberedande handläggning, som förevarande befordringsmål erbållit i medicinska fakuleten. Då man med uppmärksamhet genomläser de afi fakultetens pluralitet afgifna kompetensutlåtanden,l! har man svårt att undertrycka den anmärkningen, att adjunkten Liedbecks specimina blifvit med o-!l vanlig stränghet bedömde, men hans medsökandes !: deremot med moderation och undseende. Sålunda : t. ex. ogillas adjunkten Liedbecks disputation: de j i j l veneficio phosphoreo acuto, emedan toxicologien ej skall tillhöra den sökta professionen, men väl vara li en bland den forensiska medicinens auxiliärvetenskaper; hvaremot adjunkten Sundevalls disputation på det högsta lofordas och vitsordas med cum laude approbatur, oaktadt den snart sagdt hel och. hållen rörer sig inom den komparativa anatomiens. gebit, hvilken vetenskap en annan ledamot af fa-l: kulteten (professoren i zoologien) visat höra tilll: zoologien och icke en gång vara att betrakta så-! som hjelpvetenskap åt mennisko-anatomien. Så-l . Å lunda anses den af adjunkten Liedbeck uppfunna lj; nya sektion af en del af lilla hjernan såsom blott hörande till dissectionsmethoden (man kunde härvid fråga om ej således alla upptäckter i anatomien höra till dissektionsmethoden?) och dessutom obetydlig, ehuru den blottar en ny vue af den sålv litet kända och så svårt undersökta inre struktu-lf ren af detta organ; men deremot anses den af d:rs Sundevall, såsom det heter, framkastade iden oml; fotens och äfven handens longituainella tvådelning 1 förtjent af mycken uppmärksamhet och anses varals doktor Sundevalls egen, ehuru en annan ledamotit ådagalagt att den alldeles icke är ny, utan finnesl! utförligt beskrifven i anatomiska läroböcker. Så-lt lunda yttrar fakultetens pluralitet om doktor Va-ls renii disputation, att planen för beskrifningen ärs origlig, till och med måhända i hög grad; attlit disputationen icke innehåller något egentligenr nytt — ja! det medgifves till och med, att en eller1 annan origtighet torde kommit in i den anatomi-lf ska beskrifningen, men icke destomindre vitsordast den med adprobatur; mot doktor Liedbecks dispu-lt tation om lilla hjernans funktion finner jag ingalt dylika anmärkningar yttrade, utan man anför brist f på värdighet i framställningen och på originali-s let i åsigter, samt på förmåga att redigt, rigtigt! och fullständigt framställa andras åsigter, menin-r gar och rön, samt art inse verkliga och rätta be-lt lydelsen af de sednare: alltsammans individuellals tycken, som af andras individuella tycken tordelr motsägas, och på dylika skäl ogillas den. Sålundala är man obelåten med att adjunkten Liedbeck i sinla disputation om lilla hjernans funktion icke genom ll egna rön och försök utredt denna fråga, som dock lyv medgifves vara svår; hvaremot man icke nämnern något om det af professor Wahlenberg anmärktalb förhållandet med fascia plantaris i doktor Sunde-f valls disputation, ej eller om doktor Varenii sätt!k att bevisa tillvaron af en arsenikförgiftning. Så-)k lunda gör man anmärkning vid de många tryck-Y