Aftonbladet – 31 januari 1846, sida 1

Då jag anlände till VAötel des Princes, var jag redan försänkt i den oundvikliga dvala, som Ide stora tingens hastiga och mångartade:åskådning hos oss förorsakar. Ingenting tröttar eller Islappar så mycket; som en förlängd beundrans I Sålunda såg jag ingenting alls i början af Lvad jag kom för att se. — Jag lit nu ledsaga mig Ttill det rum, hvilket enligt min värds egna åsigt borde tillfalla mig: ty det är han sjeif, som i Isista hand pröfvar i hvilken våning af sitt unis versum :han bör insätta er, efter ett visst pris för dagen. Knappt inkommen uti en till utses Jendet någorlunda hygglig. bostad, öppnade jag I fönstret, som hade utsigt åt den märkvärdigaste boulevarden i Paris; men: timmen var redan Jinne då den af-arbete och dagens mödor trötta .Istaden lägger sig och. inslumrar; tystnadens, hvilans timme var inne, då allt, till och med Järelystnaden hejdar sig. Jag tillslöt fönstret, Junder yttrande till min redan inslumrade ståd:II morgon! Jag ropade. Hotellets garcon skyndade inc I Etter att ha gifvit honom. några ordres, inträdde jag i min sängkammare. Ligger herrn i detta Jram? frågade mig den värde mannen med en .Juppsyn af lindrig. förfäran: — Men hvarföre .Idenna fråga?, genmälte jag; och hvad kan det väl vara för vådligt uti att ligga i detta rum ?) . Mannen svarade mig: ej. Dessutomp, tillade han efter ett ögonblick, om: herrn icke finner sig väli natt, så kanhan byta om rum i morgon.p. Han giek. Jag, förfogade mig till sängs uti I det tillstånd af ljuf sömnsjuka oeh nästan oriJentalisk domning,; som påkommer en man, HKvilken tillryggalagt femtio lieues för sitt inträde i I Paris och de tre sista timmarne af sitt lif skådat flere otroliga underverk, hört och erfarit ett mera sällspordt hvimmel, : samt redan anat Iflere sociala storheter och eländen, än han sett Ji hela sin barndom, än ban drömt i hela sin . ungdom, än han skall få:se, then hvarom han skall drömma å nyo under det återstående af sina dagar. TORTONIS CAFE. Det är således fullkomligt afgjordt, att parisarn nästan icke alls frukosterar. Han har för mycket att göra och dertill alltför stora affårer; han är öfvertygad, att en mera grundlig frukost skulle beröfva honom hans ärelystnar ders, hans planers, hans girighets, hans passio. ners fria utöfning. För att parisarns hufvud månde vara fritt, måste äfven hans mage vara lika fri. Längre drifver man icke alla försigtighetsmåtten till Machin-menniskans fromma. Imedlertid: gifves iPåris ett intagande och mycket besökt ställe, der man frukosterar på allvar, åtminstone i det yttre: det är Caf Tortoni. Detta cafs ryktbarhet är europeisk. Det är beläget på bulevarden, nära hörnet al gatan Lafitte, man kunde säga gatan Rotschild, denna finansernas gata. Det finns ingen främlinz, som om sommaraftnarne underlåter att vederqvicka sig i Tortoniska kaffehusets bjerta öch strålande skugga. Det är den stora verldens ulimänna mötesplats, det är ett ställe, der man tvingas göra halt vid hemgåendet från operan. — Till och med qvinnorna ditströmma i sin prunkande utstyrsel under de sköna och Jjusa sommaraftnarne. Gl:cen hos Tortoni antager då alla namn, alla former. De rikaste ekipascher omgifva de:ta lefvande isberg med en tredubbel sördel af. livrer och beundransvärda hästar. Detta angående le Tortoni om altonen; men morgonens Tortoni företer n helt annan anblick. I går afton sade män för vid hemgåendet helt sakta: A demain les affaires Serieuses. I dag förgäter man till och med att tänka för sig sjelf: 4 ce soir les plaisirs. Morgonens Tortoni är ingenting mer och ingenting mindre än den fristående pelargången kring Börsen, detta den offentliga lyckans stora tempel; eller snarare omätligaafgrund. De mest åckrediterade vexelhandlare på platsen, alla inflytelserika bankirer, alla mäklare af någon vigt ser ni hvarje morgon skynda in i detta kaffehus. Dessa herrar anlända i allo utstyrda och behandskade, Iliksom de gingo att besöka någon bal. Hästen stannar framför eafets port, affärsmannen går in och hans första visit gäller buffeten, der ban sjelf väljer sin frukost. Medan vår man öfverlemnar sig åt denna vigtiga förrättning, betraktar han, lyssnar, helsar: Han har ett lika betinksamt som hungrigt utseende. Han ropar sanska högt: garcon, fort, fort! jag har icke tid att vänta. Den stackars manneo! han Kar också verkligen så. mycket att uträtta i dag! Imedlertid sätter han sig vidett bord, man omringar. honom. Man helsar hvarandra god lag, utan att tänka något ondt. Medelst en viss omväg, . som uteslutande : tillhör dessa herraärs hetorik, speja de hvarandra från alla sidor. — Ivad nytt? Hvad är på färde? — Min Gud, ngenting nytt. — Madame Stoltz var vid yPerlig, röst i förrgår, herr Berryer har varit beindransvärd i kammaren; konungen bar gjort tt besök i fästningsverken. Man har mött herigen af Aumale på Blanche-gatan. — Herr de .hateaubriand är sjuk. Herr de Rothsehild har yligen erhållit hederslegionens stora band. — lar ni sett den nya pamfletten med öfverskrift; amask-knapparne? Den är dräpande i sak. — Den lille baron C har tagit flykten; han år förlorat hundratusen ecus på börsen. — (vad säger ni, hundratusen tcus? tre millio