Aftonbladet – 29 januari 1846, sida 2

under tiden hafva samlat en ökad erfarenhet om. beskaffenheten och verkningarna — de goda så väl som de mindre fördelaktiga — af det nya. Dess representanter kunna på sätt och vis betraktas som nationens per capita valde elektorer, för att pröfva hvad slutligen befinnes: vara det bästa. Således synes mig alla meningsbrytningar böra, utan tvekan, förena sig om det hvilande grundlagsförslagets antagande, så: väl, naturligtvis, de, hvilka finna det öfverens-stämma med sina åsigter, som de, som önska alt reformen må sedermera göras på annat sätt, hvilket, långt ifrån att hindras, fastmera, enligt hvad nyss nämndes, underlättas af det till antagande grundlagligen beredda representations-förslaget. Ja, jag går ännu längre: jag påstår, att de rädde i landet äfvensom de privilegie— rade stånden måste, om de begripa sitt eget bästa och vila handla just försigtigt, af själ och: bierta omfatta samt med all sin förmåga påskyada framgången af det hvilande representationsförslaget. Dess antagande kan ske på lagligt och lugnt vis; det behöfver ej förorsakaringaste skakning i statskroppen, ej den ringaste. rubbning i för öfrigt tillvarande förhållanden: Adeln kan förblifva i ostörd besittning af sina toma tillar och drängsysslorna vid hofvet: prester och borgare af sina privilegier. Men man. vakte sig, att icke alltför fräckt trotsa det allmänna vettet, såra den medborgerliga känslan. Om det nu hvilande representationsförslaget. faller, då först är det fara värdt, att de betitlades och privilegierades företrädesrättigheter resa sin kos, och mycket annat med dem: då först sättas enskiltes lif och egendom på spel. Ty på längd låter ej folket draga sig vid näsan af en handfull egennyttige ränksmidare, som bemäktigat sig inflytandet. Då kan, af storartade bevekelsegeunder, lätt ånyo, med häftigare fart, vidsträcktare omfång och mera genomgripande följder, inträffa hvad hr grefven anmärkt 1838: hafva skedt, när den allmönna rättskänslan tog eld, i anledning af domstolars och jurys skör-lefnad med regeringen ocn hennes mordanslag mot yttranderätten. Bringas massan ännu en: gång i jäsning, så blir hon sannolikt ej, som. sist, i saknad hvarken af mål eller ledning, hvilken, med bästa vilja i verlden, ej alltid torde vara mästare af händelserna, — ej allestädestorde kunna afböja tagrätten och hämma vedergällningsrättens sträfvande att utkräfva hämnd. Deremot är ingen fara å färde, hvarken för personer eller interessen, om man i denna vigtiga angelägenhet går allmänna vettet och nationalviljan med förtroende och beredvillighet till mötes. Det är till och med sannolikt att dessa, 1 sådant fall, till bevis af sin erkänsla, gerna skoia räcka bjelpsamma händer till de: jemkningar och förbättringar, som man framdeles kan önska, i laglig ordning, åstadkommasSå, som sakerna nu stå, beror utgången nästan helt och hållet af regeringen; ty att bondeståndet i allmänhet, en del borgare, några prester samt en och annan adelsman uppriktigt och allvarligt bestämt sig för reformen, ligger: i öppen dag. Men en annan del borgare, mängden af prester och de fleste adelsmän utgöra endast en svans åt regeringen, skrika ja! till allt hvad bon vill drifva fram, och nej! till det som ej faller henne på läppen. Om den af nationen ifrigt efterlängtade reformen således: går under, sker detikraft af regeringens dolda veto, såsom dagens hemliga lösen anförtrodd åt dem, hvilka i stånden springa hennes ärenden.x I fall Du, som jag hoppas, är nöjd med det bevis, jag nu framdragit, så återstår angående denna punkt endast att tillägga den önskan, att Du måtte ännu fortfara i samma tanka och ytterligare utveckla densamma under den snart blifvande representationskommitltcens sammanvaro. . Det skall säkert roa Dig, gamle bekante; att höra, att medan jag i Dina fordna bref letat efter det stycke söm nar ofvan är meddeladt, har jag träffat på ett annat ställe, som kan vara icke mindre intressant alt taga fram i närvarande ögonblick. Du minnes nemliger utan tvifvel, att uti den sednast af Dig utgifna portföljen finnes bland annat tryckt ett bref ifrån hr expeditionssekreteraren J. G. Richert, som, likt många andra enskilda skrifvelser, genom ödets besynnerliga skickelse kommit i Din ägo; att i detta bref förekommer bland annat uttrycket: delenda est Carthago, tillämpadt på vår ståndsrepresentation, och att åtskilliga tidningar — jag erinrar mig likväl icke, om Dagen varit en ibland dem — haft ett ofantligt bekymmer öfver denna fras, förmodligen derföre att den är på latin. Det var derföre angenämt att finna, att Du, i Ditt sjette bref