Aftonbladet – 28 januari 1846, sida 2

skepps byggnad. Alla gjorde det; snart blef det på väggen tecknade skeppet ett verkligt, satte sig sjelf i rörelse och lopp, till innevånarnes i Sevilla förvåning, ut i hafvet, med alla de Isaeliter, som befunno sig derpå. — Vinden förde det underbara skeppet till redden af Algier, en då enda-t af Muselmän bebodd stad. — På Judarnes begäran att få nedsätta sig der, och vid afhörande af det sätt, hvarpå Judarne undkommit de kristnas förföljelse, rådfrågade Altirerne en berömd marabut i Miliana. — Då hans svar blef, att man skulle upptaga Israels barn, erhöllo de tillåtelse att gå i land och innevånarne drogo i massa ut, för att mottaga dem. Man beviljade Judarne alla de rättigheter, som de njutit i Spanien under Maurerne — och detta fördrag blef nedskrifvet på elt pergament, som ännu förvaras i Rabbinernes arkiv i Ålgier. Sedan Turkarne sedermera bemäktigat sig alla städerna, sträckte sig deras despotism till alla innevånarne, af hvilken religion de än måtte vara, men isynnerhet drabbade den Judarne. — Israels barn blefvo slafvar och deras bojor icke brutna, förr än fransyska hären förstörde algieriska väldet. Men vi lemne nu denna episod och återvända till våra älskande, Victor och Rebecka. — Redan första dagen af deras resa från Abd el Kaders läger, hade Victor förklarat för Rebeckas far, att det långt ifrån vore hans afsigt, att genom ett blott föregifvande att Rebecka vore hans brud, gäcka emiren, utan att han fast beslutat att hålla sitt löfte. — Han tänkte icke derpå, tillade han, att Rebecka skulle lemna sina fäders tro, om hon icke af fri vilja och öfvertygelse kände sig kallad till detta vigliga steg, helst Frankrikes lagar icke förbjuda ett sådant äktenskap. Ismaels invändningar, att en sådan förbindelse skulle skada honom hos hans slägtingar och isynnerhet i hans kamraters ögon, vederlade han dermedjyatt han icke hade några nära anförvandter, alt han gerna, för att få ega Rebecka, lemnade