Aftonbladet – 26 januari 1846, sida 2

— —— —VXV UU ms lumgänge med de otrogna. Äfven nu umgås di 1; Algezta med dem, — men derigenom de synda, blifva de ock straffade. Ja, sade en gammal marabut, på hvars ansigte fanatismen stod präglad; redan under de. jens tid kunde man se, att maurerne endast aj girighet, icke till Allahs ära, utsände sina galerer; derföre behandlade de de kristna slafvarna med efterlåtenhet och togo lösen för dem, i stället alt de bordt öfverlemna dem åt svärdet; och din fader, den frommå Sidi Mahiddin, plägade säga om mgurernas lyckade eller missiyckade sjötåg: Det är detsamm2, om hunden uppäter svinet, eller svinet hunden. Emirens aflidne faders bon mot fann mycket bifall i de närvarande arabernas krets, likväl uttryckte detta sig icke genom ett gladt leende, ulan utropet: Allah! Allah! — O, Sidi Mahiddin! — Måtte Allah behålla honom i sina armar visade hvilken allvarlig sträng hos dem vidrörts. i Victor, för hvilken sådana yttranden voro oangenäma, frågade nu emiren: j År det mig tillåtet att lemna lägret ? Du kan begifva dig bort med judinnan, din brud, så snart du vill.; -svarade han med ett föraktligt leende. En ryttare från mitt läger skall åtfölja dig och underrätta mig, om du bållit ditt löfte mera i helgd, än tunesaren sitt harem Med en kall böjning på hufvudet afckedade Abd el Kader Victor, Ismael och Rebecka. Följande morgon voro alla tre på resan till Algier, ledsagade af en ryttare. Ismael hade