Aftonbladet – 26 januari 1846, sida 1

a AA Rn RR ERNER ERE AE ART RR nen, och jag bar ofta sett detta rofdjur i de eldröda ögonen, utan: att darra. Abd-e!-Kaders öga var under detta tal stadigt fästadt på Rebecka; likväl visade hans drag intet spår till deltagande. Det var: likväl fals let med de närvarande scheikerna, och Abubekr ben Hariri sade till en grånadmarabut, som stod jemte honom: Vid profetens graf! Allah bar gifvitsdenna flicka stor kraft. Efter sen: ögonblicklig tystnad: vände Abd-elKader sig. med köld till Victor. Du ser, sade han, att trogna och otrogna för alltid måste vara åtskilda och. att då: de vandra tillsamman på vägeny ofird uppväxer såsom gräs under deras fötter. Du ser aldrig örnen flyga i sällskap med; falken. — Dock — de visas tal är icke ämnadt förs dårens öron, såsom profeten sägerp, tillade han föraktligt — jag. vill nu fälla er dom. — Dup, sade han, vänd till Victor, är fri. Jag skall låta ledsaga dig till Algezira, men skrifver tillika till din Kalifo, att han straffar dig, för det att du .såsom en dåre trängt dig inien rättroendes trädgård. — Du, sade han till Ismael, säger at du är en fransosa VWälan! gå då till Frangistan mer. låter du ännu en gång se dig i granuska pet af: vårt läger, är du förlorad. — Du, ju dinna, har velat befria en slaf och säger, att dt icke fruktarlejonets blick; du skall sjelf var Mohamed ben Zigris slafvinna, och jag förmo dar att du skall under vägen till Sudan möt mer än ett lejon, Abd-el-Kaders beslut verkade på Ismael oci Victor som ett åskslag. Rebecka syntes min dre skakad; likväl betäckte hon det sköna, blek Inände ansigtet med begge händerna. ) Förbarma dig, emir!, ropade den förre för Itviflad. Gif mig mitt barn och tag allt hva jag äger. .! Slafvinnan tillhörer nu Mohamed ben Zigr