Aftonbladet – 24 januari 1846, sida 2

oo ooo VLOLV LR och Rebecka), pni skolen plikta för det förräderi ni begått — Tillstå, Sidi) afbröt Ismael den stormande med mycken faltning, att jag icke rört mig ifrån stället och icke en gång vändt mitt Ööga.n Men du har vetat af förräderiet, sannolikt anstiftat det, afbröt Mohamed i samma häftighet; och du, flicka) tillstå, bekänn genast att du lemnat den fångne snöret. För mig till emiren, — till Abd-el-Kader! Sade jag nej, skulle ni ju icke tro mig, svarade Rebecka med största lugn. Du skall ej skåda nästa morgon, om du blir öfverbevisad! skrek Mohamed. Vid profetens graf; jag vet icke hvåd som hindrar mig ifrån, att med egen hand vrida halsen af dig! Jag äri Guds hand — och emot Hans vilja kan intet ondt hända mig,, sade Rebecka undergilven. År ni en man? ropade nu Victor, som ej längre kunde hejda den upprörande känslan, att den ädla flickan skulle blifva ett offer för den kärlek och tillgifvenhet hon visat honom. Anstår det en granadisk riddares efterkommande, att plåga en stackars judinna för något, som ni icke kunnat öfverbevisa henne? Rikta er vrede emot mig, hämnas på mig! jag är i ert våld. Det skall du få erfara, var viss derom, jag vill annars i all evighet äta af agrundsträdets frukter, bildade såsom ormhulvuden! ropade Mobamed. Ehuru jag nu ångrar, att jag den aftonen ej lät strypa och kasta dig i hafvet, så vet dock, att den dag kommer, då du tusende sånger hellre önskat, att så skedt.n Mohamed fortfor jemt stormande, då flere af Abd-el-Kaders schiauks inträdde i tältet, med sträng befallning från emiren, att köpmannen. Mohamed ben Zigri, som kommit från Alge.iza och har egendom der och i Keff, skall ;enast inställa sig i emirers tält, jemte den årgne, de som bortfört honom och juden Isnael ben Lasry, med sia dotter. Vie or blef iu hemtad ur gropen och vakten allorde hela ällskapet till emirens tält. Detta vari grann. kapet, af grön färg, några trettio fot låugt och