Aftonbladet – 22 januari 1846, sida 3

Derföre bestrides al mig. Älskade H:radsBröder! (jag säger Bröder ty jag är född på Rämsnäset i Fernebo, och efter ålder vill jag beräknas som medelBroder) jag måste uppenbara att en svår Genius eller ett osällt omen hvilar öfver oss alla — och detta är — med djup smärta omtalar jag det — Vårt Härads och Stadsvapen, som i nåder är oss förunnadt — det är ju en Ryllare sittande på en Stillastående Häst! Aj! gör ondt i Gumpen! Derföre måste vi underdånigst bedja vår Nådiga och Liberala Konung, att få afstiga den oskodda Trämärren, för att begynna nytt vägarbete innom Häradet. — Och om vi äro flitige och cnige i vårt vägarbete, så må vi hoppas att vår nådigste konung, som kommer att dela hela Länets Bröder emellan efter Naturens lag: Lika Bröder dela lika rätt, så må vi hoppas är min öfvertygeise, vi undfå samma StatsBidrag,som Nordmarks och Jösse Hårader redan undfått, kanske än större emedan detta Häradet är det mäst graverande af Berg och Höjder innom hela Länet. Om vi ingenting sjelfve bjuda till hvad vi kunna förmå, sä hafva vi intet att påräkna om något Statsansag — derföre sökom att vi med enig anda mätte likna vår första Wasa Riddare i Fernebo, om hvilken ska!den Tegnör yttrar: bOknarne röjde han bort och lefyvande menskors boning Vexte bland ödsliga fjäll under Hans skapande hand.n Vi kunna och hoppas att den fördömda TFrämärren blifver undanvräkt i ett sidodike, och oss nådigst förunnas ett vackrare Härads och Stadsvapen, och om jag med all vördnad och kärslighet får yttra mig, och med mina Häradsbröders bifall, så skulle det blifva t. ex. en Gentleman sittande med Guldpiska i Carriol körande en Pegasus eller Eldfrustande Häst. Efter nutidens syfte synes mig vägarbetet högst påkalladt och macktpålikgande och får jag derföre sluta med Bön till den nådiga försynen, att vi af dess mildhet blifva omhägnade under vårt arbete, och allt bemödande till gemensam och allmän välfärd! Amen. — L. den 34 Augusti 1845. X. (Comminister.) —. YTTERLIGARE ETT STORT ARF. Vi lefva verkligen i en för arftagare gyllene tid. Rättnu kan ingen vara säker för, alt icke en vacker morgonstund då han uppvaknar blifva öfverraskad af en notifikation, att ett arf på, jag vet icke hur många millioner, ligger i den eller den banken och bara väntar på att bli Tyftade. Sålunda berättar den i Antwerpen utkommande Handelstidningen, att en engelsk adelsman, som flere år bott der i staden, helt nyligen fått besök af tre advokater från London, som medfört underrättelsen, att ett arf på omkring 75 millioner rdr bko tillfallit honom. Denna ofantliga summa utgjorde en fordran hos engelska banken, som den hittills vägrat utbetala, på den grund, att banken icke godkänt de anspråk som blifvit framställda, men hvilka genom ofvannämnde advokaters skicklighet nu blivit ådagalagda och icke längre lemna något tvifvel om rätte egaren. Gentlemannen mottog underrättelsen om denna lycka med en verklig engelsk flegma. — ENGELSMÄNNENS ABD-EL-KADER. I Frankrike har man länge med förtrytelse märkt att enselska tidningarne med en viss förkärlek framhålla Abd-el-Kaders lyckade bragder i Algeriet; franska idningarne omfatta nu med iflver det tillfälle till ;n vedergällning, som erbjudits dem genom Ny.eeländarnes tappra motsiäånd mot eogelska väldet; införaren för detta motstånd, ITeki, helsas afJourval des Debats såsom engelsmännens Abd-el-Kader. Enligt hvad Journal des Debats berättar, är Heki n långt för detta af engelska missionärer döpt rotestant, och det anmärkes att han har samma ristna förnamn som Johannes Ronge. Lika litet indergifven någon positif kyrkas tro, som den tyke reformatorn, säges ban förakta både de anglianska och de från Frankrike till Nya Zeeland utkickade jesuitiska missionärerna, och förklara att an förstår sin kristendom bättre än de. Dot på andets språk öfversatta Nya Testamentet kan han ttantill, och har beständigt bibeispråk will hands, om han med träffande fiatlighet använder mot sina notståndares Okristliga anslag, I striden är han n hbjelte, men fångar behandlar han med ädelmod ch skonsamhet. De stammar, som stå under hans efäl och som han sträfvar att undandraga brittia öfverväldet, söker han äfven att vänja ifrån de annibaliska kr:gsbruken på Nya Zeeland; likväl ar han ej alltid kunnat hindra sina tappra kriTe att nägon gång, i hans frånvaro, slagta och va upp en och annan fången engelsman. Engelslännen, påstår den franske jurnalisten, äro värre eran i kriget mot hans folk, än några andra, deröre att engelske soldaten i allmänhet är väl unerhållen, fet och frodig; så att han genom sitt tseende förekommer nyzaeländarne som ett sär