Aftonbladet – 22 januari 1846, sida 2

— OO mm jnenma tt stams Kaid kan återfå mina penningar — det förstår sig, emot någon ersättning och skälig vinst., Nej, jude! bekymra dig icke om en utlösning, som icke angår dig, svarade Omar strängt. Der det handlar om de rättrognas angelägenheter, har en föraktlig varelse, såsom du, icke att inblanda sig; och det är djerft af dig att våga göra ett sådant förslag. Jag skulle icke lemna denne man till dig, om du för honom ville gifva mig begge dina åsnor, med hela deras packning. Nå blif icke ond, Sidi. Det var endast en ödmjuk förfrågan, och ni vet, alt vi arme israeliter måste leva af handel. svarade den gamle ugnt. nJag tror också, att ni kan bättre använda edra penningar, än på sådant sätt, yltrade Rebecka, med blicken åt marken. Dessutom koromer i fråga, om Horamy sjelf går in på att betala någon lösen. Jag erinrar mig att ni en gång i närheten af Tlemsen ville förskjuta en sådan för en fånge, men att han vägrade sitt bifall dertill och sade er: det behöfves ej, jag hoppas finna tillfälle att kunna få beröra någon opartisk person af min stam, få spotta på hans kläder eller kasta på honom en sten — och dervid utropa: Ana dakbeilak! (du är min beckyddare), hvilket är nog, för att genast sätta mig i frihet. Ar satan fsren uti dig, flicka? — Jag skall mata Hadazy (folkarne) med din pladdranide tunga, om du ännu en gång härem öppnar din munr,, skrek Omar bätftigt. Förlåt hennes dumma prat, Sidil sade Is