Aftonbladet – 21 januari 1846, sida 3

igtvis finna önskligt — skulle -amtlige transat lantiska produkter blifva införda med norsk: eller svenska fartyg och samtlige således komma alt njuta den föreslagna nedsättningen. De väsendtligaste af dessa artiklar äro kaffe soeker, tobak, tå, ris, bomull. Toförseln a dessa artiklar har i medeltal för åren 4841 —1842 utgjort: Kaffe 4,811,500 , hvaraf tuil 3 sk., Utgör . . .... ss 123,500 Spd. Tobak 2,135,450 , hvaraf tull 4 sk., utgör . ....... ses. 74200 — Socker 2,245,000 , hvaraf tull 1 !, sk., utgör . .... se. 28400 — Ehuru härunder också innefattas hvitt pudersocker, som svarar i tull 2!, sk. pr E, har man dock ansett allt som brunt och gult pudersocker. TE 72.200 ä, hvaraf tull 44 sk. 8400 — Ris 303 900 T, hvaraf tull 4!1; sk. —6,509 — Bomull 225,900 I, hvaraf tull 41, sko. .... reses ess 950 — Förlusten i tullinkomsten torde således kunna anslås till följande belopp: På Kaffe 7, al 423,600, omkring 30,906 Spd. Tobak VV 741,200, 411,840 — Socker YV, 28,100, 7,000 — TE Vy, 8400, 2.800 — Ris Vv 6500, 1,050 — Bomull V4 930, 4250 — 35,750 Spd. eller omkring 553,800 Spd. Men att efterskänka ett så betydligt bejopp; för att kunna erhålla dessa varor direkte med våra egna eller svenska fartyg, finner departementet alldeles otillrådligt. Antingen äro omständigheterna sådana, stt dessa varor kunna erhållas till bättre pris på de stora marknaderna i Europa, och i det fallet är det klokast att köpa dem der, eller ock bekommas de billigare på produktionsorterna, och i det fallet behölvas inga premier för hemtningen af varorna från dessa orter. I allmänhet kan man ej heller inse hvarföre farten på afligsnare farvatten skall åtnjuta ett understöd, som ej tillkommer fartyg på närmare, isynnerhet då i den förstnämude farten blott ett obetydligt antal af våra fartyg deltager. Låter man båda slagen njuta lika förmåner, skola vira fartyg söka dit, der omständigheterna visa dem den största fördel, och detta naturliga förhåliande synes icke böra förryckas genom tulbeskattningen. För så vidt man tilläfventyrs föreställt sig, att Norge, genom alt direkte från produktionsorten förse sig med de omförmälde varor, skulle komma i tillfälle att äfven förse andra land dermed, nå anmärkas att Norges belägenhet icke är sådan, att man kan vänta sig alt den nämnda följden inträffar; i alla händelser bör man icke göra någon uppoffring derför, så länge man icke ser sig i stånd att, i högre grad än tillfället nu är, lindra afgifterna på andra näringsvägar, som redan hos oss äro af mycken vigt, för exempel fiskerierna, sjöfarten i allmänhet, 0. S. V.