Aftonbladet – 21 januari 1846, sida 2

Är det icke besynnerligt, hr doktor! att de? första dylika handling, som för detta hemman kun nat finnas, är just tillkommen under den ofvar nämnde krigsperioden, om hvilken statens offent liga myndigheter förklarat, att de funnit huru def under ofta embetsmän, löntagare m. fl. företagit sig att sjelfve bortstädja hemman, hvaraf de blott haft rättighet till räntan, troligen för det hemm3 nen varit utan åboer och således räntan gått för lorad? År det icke värdt uppmärksamhet, att I detta första städjobref, liksom i de nästa derintill; endast talas om att bortstädja 1 !, L:s smöfränta i Wässlunna, som, Eftra kyrka tillhörer? Och att oaktadt penningvärdets bekanta försäm? ring, man ännu 4726 ej försökte förhöja städjans och först 4774, med hvad rätt vet jag ej, på sär skild väg företog sig att betydligt förhöja densamr ma. År det icke slutligen högst besynnerligt, att är 4804 man kunnat förvandla bortstädjandet på lifstid, till endast för 20 år? Kan väl hr doktorn anse allt detta ingenting bevisa. Jag vet nog, att hr doktorn säger, det oaktadt: vhemmanet var kyr kans, icke blott smörräntan! Men, hr doktor! om hemmanet verkligen var kyrkans, hvarföre behöfde då deri på det sättet omnämnas kyrkans ränta? Då hade iu blott behöfts intagas skyldigheten att betala kronans eller andras, möjligen å hemmanet anordnade ränteandelar, liksom i kronans skalteköpsbref uisättes, hvilka skyldigheter till kyrkor och presterskap hemmanet åligger? Om man cgde hemmanet, så var ju rättigheten till den behållna räntan en följd, eller huru? Jag kan befara, att hr doktorn, i fråga om städjandet på 20 är, som sedan förvandlats till arrenden, åberopar emot mig elt Kongl. Bref af d. 7 December 1796, som stadgar om dylik behandling medelst städjande på tjugo är af ad pios anslagna hemman. Men, bästa hr doktor! är frågan ogudaktig, huru det Kongl. brefvet, som ej antyder med ett enda ord, att det gäller Hallands kyrkohemman, kunnat tydas så, att det angick dessa? Om hr doktorn icke vet det, så kan jag berätta, att t. ex. då fråga var om skatteköp af ett Danviks hospitals hemman, Jerla, förklarades i Kongl. brefvet d. 7 April 4841, att detta 1796 års bref endast lillkommil för hospitals-, barnhusoch domkyrkohemman i Skånen. Men, så går det till, bästa hr doktor! Man börjar med litet smörränta och slutar med hela hemmanet: så gjorde man förr, så gör man nu; och methoden finner, såsom det synes, sina samvetsgranne försvarare. (Slutet följer.)