Aftonbladet – 21 januari 1846, sida 2

Hon har visserligen varit oförtruten uti att söka skaffa sig någon andel af dessa förmåner, till lindring i sina bekymmer. Ofta har den i slarfvor höljda bedjerskan blifvit tillbakastött af förposterna till slottshelgedomen, då hon, väntande på något gynnsamt tillfälle, halfva dagarna vandrade i de vackra, men kalla vestibulerna, och slutligen, efter fruktlösa försök att bli anmäld hos nådegåfvornas utdelare, nödgats återvända denlånga vägen med oförrättadt ärende. En sådan ,tidsöda, har hon dock aldrig tillåtit sig, utom vid de tillfällen då hon icke varit borttingad. Dessa uppvaktningar på slottet hafva dock haft sin nytta med sig, påstår hon, ty för någon tid sedan kom en qvinna från Roslagen; bon hade åtta minderåriga barn, med hvilka hon jemte sin sjuka man bebodde en backstuga, belägen i en ort der man, i anseende till tvenne på hvarandra följande svåra missväxtår, icke kunde få ens den allraringaste arbetsförtjenst. Denna qvinna måste mor Brita hjelpa, eftersom hon (Brita) var bekanter pi slottet,, och eftersom de varit tjenstkamrater : tolf år och slutligen emedan hon, som moi Brita sade, vär ytter uschligare än jag sjelf Och som det är micket lättare att tigga för andra än för sig sjelip, så vigilerade Brita oförtrutet och oafbrutet, intilldess hon skaffat sin kamrat en l:pp, hvaruti hennes nöd i kortbet var skildrad, samt ytterligare, vid utdelningen å kongl. slottet, skaffat lappen i behöriga händer, så att hustrun från backstugan ganska rigtigt fick sin andel af de kungliga gåfvorna. Så hjelpa nödens barn hvarandra inbördes! Genom den ökade arbetsför!jensten tycktes imedlertid arbetskarlens familj kunna släpa sig fram öfver denna svåra vinter, hvarunder slla lifsmedel blifvit stegrade till en oerhörd grad. Mor Brita sparade sig ej. -— Tidigt om morgnarne och sent om aftnarna såg man henne vandra till och från sina dagsverken.