Aftonbladet – 21 januari 1846, sida 2

hetsamma qvinnan. Hon erhöll ännu mera arbetsförtjenst, och fortfor att i det yttersta anlita sina krafter för de sinas bergning. Hon hade varit sjuk vid jultiden, och icke kunnat förtjena något till helgen. Julaftonen kom, och det såg ovisst ut huruvida glädjens högtid här skulle kunna firas i glädje. Då, medan julklapparna vankades i rikemans hus, då dubbeldörrarna utan rast och ro flögo upp och till för att insläppa de under veckor, ja, månader hopsamlade gåfvorna, och medan de bortskämda barnen, utan att veta mer om högtidens betydelse, än att de skulle äta mycket sodt och få mycket grannt, dansade kring den ljusprydda granen, de uppstaplade julhögarna och med den otåliga blicken ideligen vänd möt dörrarne, gång efter annan i undrande ton frågade: Mamma, blir det icke mer? . . . då, säga vi, salt fattigmans hustru och barn i det tomma, mörka, kalla rummet och egde intet att stilla sin bunger med. ,Det är visst svårt,, suckade modren och såg på de små, som vände sina sorgsna, menlösa blickar mot henne, af hvilken de voro vana att mottaga hvarje glädje, hvarje tröst! Men se, då öppnades dörren till det mörka, kalla rummet! Och det var alltförmicke väl . .. Vi fingo en hel riksdaler i banko af de fattigas vänrner, alt köpa hökarboden för! I häpenheten uteglömde mor Brita här ett i, ty hon tyckte sig nu kunna köpa icke blott närmaste hela hökarbod, utan äfven alla hökarbodar på hela Regeringsgatan. Annars bar mor Brita, stacksre, icke blifvit delaktig af några s. k. barmhertigbetsinrättningar eller gåfvor, hvarken i eller utom församlingen. (Fattigsoppan är en gåfva af enskild person:F Besytmerligt nog har den nödställda, arbetsarmintå Hustiun aldrig kommit på listan id WHylika håfvor.