Aftonbladet – 20 januari 1846, sida 3

rummet alla dagar, på Get IcKe personer, som Komma till staden och dervid hafva något der att andraga, må behöfva antingen uppehålla sig längre i staden eller göra en serskild resa ånyo för detta ändamål. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Underrättelse har blifvit meddelad, att den i detta blad omnämnda förmodan, att Götha hofrätt redan afdömt målet emellan löjtnanten Liljensto!pe och häradsskrifvaren Rydström, icke eger grund. oo Tidning för Södermanland meddelar följande: Ben olyckligt beryktade Keij är ånyo gripen. Stadd på vandring till Vingåker dor ban öfverenskommit att sammanträffa med de genast upphunna öriga flyktingarne, för att i deras sällskap göra ott oombedt besök vid Säfstaholm, greps han nära Alsätters gistgifvaregård af de poster, hvilka, till följe af vunna upplysningar vid förhöret etraxt efter rymningen, blifvit i den trakten utsatte. Keij, som hitfördes i går, har berättat, det han, utkommen från fängelset, tagit vägen öfver Hästhagen och Fruängen till Norrköpingsvägen, hvilken blifjd till Stora Ladugården. Derifrån gick ban tyvertöfver till Örebrovägen, hvilken under ratien följdes öfver Vrena bro. Tisdegen hade han, ända till framemot aftonen, hvilat öfver i ett pörte, och der bofriat sig från den ännu påsittande högra armbojan. Natten till onsdagen hade han legat uti ett torp i Bettna, och derefter, sedan han besökt Forssjö bruk, begifvit sig åt den trakt der, han greps. Keij var vid erresteringen försedd med en större knif. Han tros icke hafva begått något brott under Vandringen. — Vid rymningsförsöket blef vaktbatjeningen illa slagen med de söndersågade jernbojorna.n oo— Hvad som ryktesvis varit uppgifvet, angående ett försök till poströfveri utom Norr tull den 414 i denna månad, vinner bekräftelse af en från öfverpostdirektörsembetet till poliskammaren ankommen skrifvelse, af innehåll, att en postiljon, vid namn Petersson, anställd vid postkontoret i Westerås, derstädes anmält, det han undåcr resan med vestra posten från Westeräs blifvit, d. 44 d:s, kl. omkring 5 på morgonen, midt för Haga parken i närheten af Nya kyrkogården, anfallen af trenne okända karlar, af hvilka den ena tagit fast i postväskan och icke förr släppt densamma, än han af Petersson erhållit några sabelhuggi hufvudet, hvarvid han omkullfallit, och skall P. derefter med skyndsamhet oflägsnat sig från de anfallande, utan att hafva af dem biifvit vidare oroad. — Vid polisförhöret i går, angående guldsmedsgesällerna Scoteniuss och Söderströms bedrägliga förfarand2 med silfver, som deras mästare anförtrott dem till bearbetning, inställde sig sjelftmant guldsmeden Zacharias Lundqvist, med hvilken, på sätt förat uppgifvits, de tilltalade skola haft åtskilliga transaktioner. Lundqvist nekade att hafva befordrat eller deltagit uti de tilltalades brottsliga handlingssätt, men blef förklarad skyldig att träda i häkte. Deras angifne medskyldige, gesällen Ponsbach, är äfven häktad. — Ynglingen Gustaf Adolf Sundström, som förut varit straffad för fickstöld, är åter häktad och ställd under tilltal! för dylik förbrytelse. Atföljd af en skara små hamnbusar, Wahlgren, Gren, en liten, som kamraterna kalla kålroten, m. fl., hvilkas anförare Sundström synts vara, hade han i lördags middag strukit omkring på Hötorget, och då en bonde skulle taga sin säck på ryggen, tjenstaktigt tillbjudit sitt biträde dervid, men med detsamma Sundström hjelpte bonden med hans börda, hade han ut bondens rockficka tillgripit fem riksdaler. Derefter begaf Sundström sig dädan, men blef, då bonden upptäckte sin förlust, misstänkt och gripen. S. nekade käckt, men vid viIsitation i hans fickor äåterfunnos de stulna penningarne. Den tilltalade är helt ung och skulle i år beredas till sin första nattvardsgång; hans bröder, Hezekiel och Wilhelm, ficktjufvar likasom han, äro för närvarande häktade, och Gustaf säges hafva vid något tillfälle yttrat den önskan, att ju förr ju hellre komma i fängelse, för att få sällskapa med sina vanartiga bröder. — Dagbladet berättade i går, att en person blifvit stämd till poliskammaren för kränkning af allmänna folkrätten, byilken kränkning skulle hafva bestått deruti, att den tilltalade under en bal på ett näringsställe kommit att trampa skänkförestånderskan på foten. Efter hvad vid gårdagens polisförhör upplystes, har denna sak äfven sin allvarsamma sida. Det uppgafs nemligen, att utom de två polisuppsyningsmän, som blifvit beordrade att bivista balen för att efterse att dervid tillgick ordentligt, hade åtskilliga af deras kamrater under natten ditkommit, hvilket föranledt baltillställaren alt fråga en af dem, huru många polisbetjente rätteligen borde vara derstädes posterade. Den tilltalade, polisuppsyningsmannen Julin, blef förargad öfver denna fråga och svarade med ett skällslord, åtföljdt af en knuff för den andres bröst; och då skänkmamsellen nu trädde emellan, för att göra slut på uppträdet och bilägga misshälligheen, öfverföll Julin äfven henne med otidigheter samt sparkade henne på benet och foten. Uppsyningsmannen Julin nekade att hafva oqvädat motparterna, och föregaf att den spark, mamsellen erhållit, ej blifvit henne med afsigt tilldelad, utan skulle det hafva skett af våda. Polismästaren förehöll Julin det oskicxliga i hans beteende, och förbjöd honom att utöfva sin polisuppsyningsmansbefattning tilldess kämnersrätten, till hvars behanda RR LAR