Aftonbladet – 20 januari 1846, sida 3

Man hoppas att det ej behöfves mera än att underrätta brr fullmäktige i jernkontoret om ett slikt prejeri för att få det afskaffadt, helst ingenting tycks vara naturligare än att, då jern c. c. ej kan vågföras utan jernkontorsafgiftens erläggande, den ena stapelstadsvågen, med kännedom deraf, ett varan kommer från en annan stapelstadsvåg, icke bör fordra bevis att afgift är erlagd, men att i händelse någon kontroll för det allmänna skulle göra sådant nödvändigt, beviset att afgift är betald, bör lemnas gratis. (Införes på begäran.) Landshöfdingeembetet i Stockholms län har inskränkt sina sessionsdagar till två i veckan, under förebärande deraf, att rummen äro alltför kyliga för att kunna vistas derstädes. Detta skäl hafva för länsboerne i sanning utseende af att vara mnäågot sökt. Man vill ej bestrida att rummen kunna vara kalla, men de äro dock ej värre, än aw det gått an att vistas der i många år tillförene. På kontorssidan sitta skrifyvare och arbeta alla dagar hela vintern. Månnre då husets byggnadssätt kon vara alldeles olika på kanslisidan? Eller om det icke så är, går det ej ens an att förvara sig med eidning, mattor, renshudar, utanstöflor och öfverrock om det behöfves. Skulle icke kanhända en närmare bidragande anledning till beslutet kunna vara, dels att konungens befallningshafvande icke vili vänja länet vid några ovanor genom att stå till hands när som helst, dels ock att herr landshöfdingen,: ehuru han äfven förut sällan kommit ned tll embetsrummet förr än efter klockan 42, stundom mellan 4 och 2 på middagen, ändock funnit tjensten trivial och mödosam? Ett betydligt antal personer i länet dela åtminstone denna tanka, och taga sig derföre friheten hemställa, om det icke vore ännu bättre å ömse sidor, att hr lapdshöfdingen lemnade hela bräket och toge afsked från länet så godt först som sist? Måhända skulle då en annen landshöfdinge icke finna ur sin ordning, att, äfven med fara utt nödgas behålla öfverrocken på sig, hafva länsstyrelsen tillgänglig på emhbetsrummet alla dagar, på det icke personer, som komma till staden och dervid bafva något der att andraga, må behöfva antingen uppehålla sig längre i staden eller göra en serskild resa ånyo för detta ändamål. TEE ROSENS