Aftonbladet – 19 januari 1846, sida 2

det, kommit till staden, och de unga officerarne betraktade nyfikne de begge anförarne, som alltid stått midt emot hvarandra i spetsen för avantgarderna — och nu, troligen af denna anledning, kände sig dragna till hvarandra. General Bro var en sextio års mar, med grått, något skalligt bufvud, stora hvita mustascher och med ett verkligt Blächeransigte. På den magra, men likväl icke kraftlösa kroppen hängde den guldbroderade generalsuniformen. Kudder ben .Rebeha hade vid sitt uppträdande i Algier väckt-den allmännaste beundran genom sin imposanta figur, sin stolta, aktningsbjudande hållning och äfven genom sina utmärkta, ridderligt galanta manår, i synnerhet hos fruntimren, då de sågo, buru ogenerad han bjöd armen åt general Trezels fru och förde henne till sin plats. Stolt såsom en konung, och liksom. hade han alltid befunnit sig i en sådan omgifning, gick den kolossale mannen; med krusigt svart skägg och mustascher, eldiga ögon, solbränd hy, fint veckad hvit Faik, icke olik de gamle romarnes Toga, upp och ner i balsalen, i samtal med generalen. Vid en fönsterpost stod en liten man, af klen fizur och enögd, samtalande på italienska med en ung man i svart frack, elegant vest, korta benkläder, hvita silkesstrumpor och,skor, med handsbreda guldspännen. Den förre var den tappre general Trezel, den andre, så elegant ajusterade, principalen för det stora judiska handelshuset Bakri. Icke långt derifrån underböllo sig. på arabiska språket tre män, hvaraf den ene i lysande paschadrägt och de andre i fransysk uniform, men med linga skägg. Den förste var öfversten för Spahis, Marcij, de begge andre öfverste Duvivier och kapten Pellessier, hvilka voro så intagke i landet och dess bruk, att den sednare till och med i dopet tillagt sin son namnet: Handsehut,. I blandningen afde öfriga manliga gästerna såg man uniformer af