Aftonbladet – 17 januari 1846, sida 2

Man har äfven sökt försvara sig med den citation af 6 8 48 kap. handelsbalken, frikallande syssloman från skada och förlust, som kan uppkomma deraf att han utborgat hufvudmannens gods och varor åt tben som för ärlig och richtig känd var, ,men sedan finnes så fattig att han ej gittar thet nåtergälda. Morsing — säga herrar Bibau Wong — var, då det omtvistade vexelslutet skedde, här i Stockholm känd för ärlig och richtig, eller, såsom det nu för tiden heter, redlig och vederhäftig, så att de ej hade skäl visa honom misstroende. — — — Denna invändning skulle hafva skäl med sig, om frågan vore om gods och varor,, hvilka stundom alldeles icke kunna säljas mot kontant, och merändels betalas högre, då de afyttras på kredit. Men här tvistas icke om en händelse af sådant slag. Jag hade icke skickat herrar Bibau Wong några varor att föryttra mot penningar. Tvärtom hade jag sjelf gifvit bolaget anvisning på penningar å utländsk ort, med anmodan att, för min räkning, trassera det angilna beloppet, 30,000 mark hamburger banko. Försäljningen af de vexlar, som härföre drogos, var en transaktion, hvarvid aldrig — såsom vid varors förvandling till penningar — någon utborgning kunde komma i fråga. Jag hade aldrig anmodat herrar Bibau Wong att för min räkning sälja vextar i annan ordning, än vexellagen föreskrifver. Bolaget hade icke heller sjelf väckt fråga om något aftal-härom; och det var naturligtvis icke jag, utan den, hvilken. önskade sätta mina penningar på spel, som borde taga första steget till öfverenskommelse härom. Besväret med en förfrågan var högst ringa, och borde minst tagits i anspråk af en kommissionär, hvars uppdrag från mig stundom stigit nära en half million årligen. Någon brådska var dessutom denna särskilda gång icke påkallad. Den som oväldigt vill göra sig reda för denna affär, bedömd efter svensk lag, måste medgifva, att. med en så solid kommissionär, som herrar Bibau Wong, jag aldrig möjligen kunde tänka på annan risk, än för det enda fall, att den i mitt bref uppgifna acceptanten i Hamburg underlät sin pligt, att infria vexlarne. Hvad jag nu anmärkt torde tillräckligt visa huru det nyssomförmäldta lagsiedgandet blow gäller för varuhbandeln, men ej för penninogeeller vexelhandeln, bunden, i alla sina detaljer, till särskild ordning och lag; ty det är en känd regel, att allmän lag måste, i tillämpning, vika för den speciella. För odfrigt hafva händelserna visat huru Morsings omtalade vederhäftighet utgjorde blott en tom inbillning — —. BUU ITS OA Ö Lees. vv or SEP egen e se VPA a