Aftonbladet – 17 januari 1846, sida 2

under hvars skugga Scheik el Kebir, såsom domare, vanligen vid förekommande stridigheter uppslog sitt domaresäte. Victor, med chasseurerna, sprängde nu emot denna plats, enär vid tiden för denna berättelse traktaten i Tafna var afslutad och ett slags stillestånd ägde rum; hvartill kom, att araberna, under bedrifvandet af deras handel, ej gerna gripa till vapen. Utan tvekan eller fruktan kunde alltså Vic!or dAssas, i spetsen för sina ryttare, nalkas floden Hamiss, hvilken här genom den släta marken förer sitt grunda vatten, och snart befann sig den lilla fransyska truppen midt ibland fem tusen beväpnade afrikaner. Marknadsplatsen var ett utmärkt skönt ställe. Omgifningen lyste af den herrligaste vegetation. En stor mängd af grönskande johannisbrödsträd voro blandade med blomstrande granatträd, lager, arbutus och silfverpopplar, och omgåfvo i enstaka grupper kullens fot. Och såsom en mäktig konung beherrskade den gamla, sig högt i luften höjande dadelpalmen de omkring vexande träden och buskarna. Ängarne till höger och venster och Hamiss stränder skimrade i glansen af den i full blomma stående oleanderbusken, eller af convolvulus tricolor, med sina utslagna trefärgade rosenknoppar. Då nu Victor VAssas med sina fransoser I galopp framsprängde, uppstod en ögonblicklig rörelse ibland de församlade araberna; men den stillades snart, då man märkte huru ringa antalet var af de ankommande och att ingen större trupp efterfölide. Likväl väckte deras ankomst uppseende, då i samlingen, befunno sig len mängd araber, som aldrig sett någon af den I förhatliga stammen Rumi (kristna). För att undgi de nyfiknes påträngande, begålvo ryttarne sit Itill en af trädgrenar uppsatt kaffeskänk, mer Ikunde med möda komma dit genom trängselr och en långsamt sig öppnande gata. Ibland den otaliga mängden befunno sig individer a åtskilliga stammar, och dessa öknens söner gåfvc öppet tillkänna, om deras stam var mer elle I mindre vänskapligt eller fiendtligt sinnad mo I fransmännen. Här och der helsade en arab aj ISmelag: eller Douairs folk på en ifrån Algie,