Aftonbladet – 15 januari 1846, sida 3

i köntoret, hvarest Almroth för myntärenderna är föredragande, hafva blifvit bragdt ända derhän: att, sedan i Jan. 1844 t. f. öfverståtbållaren grefve Lewenbaupt till Kongl. Maj:t inkommit med framställning om tomtens upplåtelse, och efter det att man kanske med pålar derstädes pejlat djupet, säkerligen med lika framgång, som sådant efteråt skedde å Carl XIII:s torg, kongl. statskontoret första gången i Maj månad 4844 tVillstyrkt 800 rdr bko årligen i ersättning Vill 2:ne tjenstemän för deras boställen samt 4600 rdr: bko om året för vedens transport (? 1) eller ock en utbetalning i allo af staden i: kontant med 46,666 -rdr 32 sk. bko, men deremot andra gången, besynnerligt nog, ifrågasatt, att staden skulle köpa lägenheten för 23,000 rdr bko. Särskildt vill man ock veta, hurusom åtminstone öfverdirektören Almroth lärer inbilla sig och andra, att denna summa, såsom en myntets (?) tillhörighet, sedan skulle kunna af honom få fritt användas till ombygyande på Kungsholmen af det för föga mer än 10 år sedan med utomordentlig kostnad nybyggda myntoch kontrollverket. — — — Vid slutliga pröfningen af denna med särdeles stort nit beredda samt åter omplanerade myntoch stadsaffär, torde dock några små betänkligheter ifrågakomma, såsom t. ex. följande: a) Om staden eller dess välvisa styrelse, i stället att för viss tid gifva en måttlig ersättning för boställslägenheterna och anvisa plats för ved-upplaget, nödvändigt vill för den hederliga summan 23,000 rdr bko köpa den kronans fasta tomt, hvilken rikets ständer för ett särskildt behof ansett disponibel; är det derföre lika säkert, att Regeringen, med tillbörigt afseende å innehållet af 77 regeringsformen, kan eller bör ingå på en sådan försäljning af lägenheten, hvarigenom densamma blefve ironan för all framtid afhänd? b) Derest lock likväl, i följd af drätselkommissionens, såiom det synes, ganska frikostiga köpeanbud, örsäljningen skulle af regeringen kunna bifalas, så synes med allt skäl den frågan följa i rdningen att besvara: om icke köpeskillingen lå nödvändigt måste tillfalla statsverket, på ält som rikets ständer sagt om behållninger ör de å kronans tomt belägna hus, hvilka skulle jedtagas, så alt regeringen af beleppet icke nu gde att disponera mera, än som erfordradesi. jels till nöjaktig ersältring för de med botällen i lilla mynthuset förut försedde tjenstenännen, dels ock till anskaffande al nödig plats ör myntets ved-upplag? — — — För öfrigt och då här är fråga om en kro-! ans lägenhet, och om de olika sätt, hvarpåli ushållas kan med så väl statens som stadens redel, torde skäl icke saknas, att kanske snart og ännu en gång återkomma till ifrågavarande ir ej tillfyllest exploiterade ämne; ty saken i sanning, både för det allmännas, stadensc hb andra vederbörandes egen skull, förtjent af 1 fullständig belysning. 5 SEA