Aftonbladet – 15 januari 1846, sida 2

(fortsatte sin väg utan att dess kapten lyssnade till våra nödrop eller lät efterfråga huruvida hjelp til räddning af menniskolif behöfdes, och detta fastär den man af min besättning, som genom äntring Ibringade sig om bord på ångbåten, derom på det Jömkligaste anhöll. Kapten F. påstår väl motsatIsen och åberopar till stöd derför sina passagerareg Ivitsord. Se här då ett -af-.en passagerare under edlig förpligtelse afgifvet intyg: ) Den 26 innevarande månad kl. 40 e. m. inIträffade, att ångfartyget Svithiod, fördt af kapten Fitinghoff, vid utklippan utanför Carlskrona, sammanträffade under stark sjögång med galeasen Nicolaus, hemma i Cimbritshamn. Vid tillfället voro lyktor tända å båda fartygen, och ropades högt frän ett eller bägge fartygen: segla icke på! — I detsamma stötte fartygen tillsamman under ett grufveligt brak, hvarvid ro— pades från handelsfartyget, vi äro olycklige, rädda oss för Christi skull, annars äro vi förlorade. Vid andra sammanstötningen ropade en röst, äntra om ni kan, hvarpå en man, matrosen Andersson, klättrade upp på ångfartyget. Då desse 2:ne fartyg voro åtskilde ropade Andersson: fräls mine kamrater, eller låt mig komma till dem. — Besättningen å handelsfartyget ropade på det ömkeligaste sätt om hjelp — hvilken från ångfartyget helt och: hållet uteblef — genast befallte kaptenen sätta ångfartyget i gång, och lemnade handelsfartyget åt sitt öde. Vid olyckstillfället var undertecknad på däck å Svithiod, jemte musikdirektören Bicker och studeranden Orstadius, desse sednare för närvårande i Stockholm. — Att detta är med sanning öfverensstämmande, bestyrkes under edelig förplig-telse. Calmar d. 29 Sept. 1845. H. P. Malmberg, från Andrarums Alunhruk. Hvad säger kapten F. härom? Kanske vill har genom förnekande göra innehållet häraf till osanning. Kepten F. åberopar visserligen en skriftlig berättelse af en annan passagerare, herr G. Moberg, hvari saken framställes helt annorlunda, men jag öfverlemnar åt den opartiske, att bedöma hvad vitsord denna berättelse kan innebära, när hr Moberg förklarar sig icke varit på däck hvarken föreeller vid sammanstötningen, utan först dit uppkom sedan han äter hunnit blifva påklädd stöflor, byxor och öfyerrock, medan förenämde hr Malmberg redan var der, troligen fullt utrustad i dessa plegg, således kunde observera alla omständigheter från början till slut, och jemväl såsom ögonvittne sanningsenligt berätta händelsen. Imedlertid vittnar hr Mobergs berättelse, att kapten F. groft motsäger sig sjelf, ty i hans egen, i Aftonbladet undertecknade, skrift, påstår han, såsom ofvan är nämdt, att galeasen nedföll på ångfartyget, alltså påseglade detsamma, hvaremot hr Moberg omtalar, att då han, uppkommen på däck, tillfrågade -kapten F. om vi stodo på grund, svarade denne: nej, men vr stötte på någon, och visade mig (br Moberg) ett seglande fartyg, som sades vara den vi påseglade. Kapten Fitinghoffs yttrandeatt: med mera skäl, förebråelse kan göras kaptenen på galeasen; som, efter att hafva påseglat ångfartyget, lemnade det åt sitt öde, utan att efterhöra om hjelp behöfdesninnefattar ett hån emot-mig och ett gäckeri emot den läsande allmänheten, som kapten F. icke måste tilltro nog omdöme att begripa, det, äfven i händelse af påsegling, en i mångdubbelt starkare fart kommande koloss, om 100 hästars kraft, med: motsvarande skrof, icke hade synnerligt att befara af sammanstötning med ei mindre farkost, gammal och bräcklig. Det är, lindrigast sagåt, enfaldigt att genom en slik förebråelse försöka att bemantla sin egen sjuka sak; Skulle styrelsen för ångfartyget Svithiod erhålla del af detta mitt sjelfförsvar och min anklagelse emot kapten Fitinghoffsialla afseenden oförsigtiga och skoningslösa förfarande, såhyser jag den tillförsigt att styrelsen, öfvertygad om sanningen af mina ord, skall för den tillfogade skadan å galeasen Nicolaus låta erbjuda en lindrig ersättning åt dess ägare, som i annat fall måhända kommer att atsöka den i laglig väg, hvarpå sällan någondera parten vinner. Skanör i December 1845. JP. Öhinberg. TO CIS OLE — H. M. Konungen höll i går konselj. — Sistlidne tisdag tog professor Palmblad itt inträde i vitterhetshistorie och antiqvitets-skademien med ett tal om Bacchus-kulten, vilket upplästes af professor J. H. Schröder, medan hr Palmblad ej sjelf var närvarande. — Frågan om platsen för det tillämnade ransakningsfängelset tör Stockholms stad har åter varit föremål för ett utlåtande af öfverståthålareembetet öfver de anmärkningar fångsstyreljen gjort vid förslaget att uppföra besagde fän;else på lilla Myuttomten, samt ett derpå fölande yttrande af fångstyrelsen 5fver öfverståtvållareembetets utlåtande. Öfverstäthållareembetet har, liksom drätselkomnissionen och magistraten, ansett fängelsets förlägsande på någon, frän medlersta delen af staden flägsen plats, medföra, om domstolarne flyttades leste utgjorts af köpmän, artister, läkare och