Aftonbladet – 15 januari 1846, sida 2

let, och den hemska öfvertygelsen tränger si; Tovilkorligen spå läsaren , att författaren, on än ofrivilligt, bär -afslöjat sin verkliga natui och lämpat på. sig Luc. 22: 34. — Stackar: INya Psalmbok, som skall så obarmhertigt be. handlås! Ack! om ändå,den der art. och der der Kyrkotidningen och den der-skarprättarer hade framstått för 30 å 40 år sedan, så hade biskop Wallin och hela Psalmbokskommitter kunnat spara sig mycket besvär, och riket mycken kostnad. Den Nya Psalmboken hade då aldrig blifvit född, ech om den ock vågat se dagsljuset, så bade den visserligen af den nyssnämde mannen med bilan blifvit såsom ett missfoster genast afrättad eller stenad, under denna Jnbelsång af hans vänner: Väl är den dina barn så klen, Fattar och slår mot en sten, all ditt namn är förgätit. (Se G. Ps. B. 102: 35.) Till all olycka för svenska kyrkan blef dock den Nya Psalmboken ej blott aflad och född i synd, utan äfven i-synd uppfostrad, så att bon nu, efter att hafva i mer än 20 år förfört och förderfvat många själar, måste såsom en mogen missdåderska, undergå dödsstraffet, till mycken fröjd och gamman för alla hennes oförsonlige fiender. Dock! dog hon verkeligen af hugget? Jag och mången med mig frukta att det var ett missbugg, väl vittnande om en god vilja, men tillika om svag förmåga hos huggaren. Hon lefver, och kanske kan hom ännu räddas undan bödlarnas händer. Liåtom oss försöka. Om något sannt resultat skall följa af en jemförelse emellan gamla och nya psalmbokens företräde, är här, såsom alltid, nödvändigt, att beskattningsmännen ej äro förut förälskade i någondera, och således böjde att läta kärleken öfverskyla bristfälligheterna. De mäste endast älska sanningen, den uppenbarade, bibliska sanningen, sådan den genom rätt tolkning och jemförelse igenfinnes i den Hel. Skrift. Eljest händer ovilkorligen, att de fastna i några dogmatiska spetsfundigheter eller stöta sig på några uttryck, som dock både böra och kunna kristligen förklaras. De måste gå till väga på samma sätt, som då de vilja ur Skriften sjelf upphemta sanningen. Fj duger då att ensidigt hålla sig vid ett språk utan att redligt och troget jemföra det med andra, som tyckas tala deremot. Så göra likväl en mängd partigängare och sektmakare, hvarföre ock Bibeln blifvit kallad den rätta kältareboken, emedan aila derutur hemta stöd för sina satser, hvar på sitt ensidiga, oärliga och orättmätiga sätt. Att artikelförfattaren är inkompetent att deltaga i en sådan mönstring, har han sjelf tydligen ädagalagt genom den öfverhufvud mycket i vädret huggande och skärande artikeln, der man genast påträffar denna uppgift: att man dömt den nya psalmboken upphöjd öfver allt klander, såsom fullkomligt felfri, såsom ett non plus ultra. Denna uppgift af artikelförfattaren är, att börja med, en för honom föga hedrande osanning. Hvem har någonsin utgifvit nya psalmboken såsom fullkomligt felfri, såsom upphöjd öfver allt klander? Var så god, hr förf.. och uppgif sagesmannen. Tvertom har den till många delar blifvit skarpt klandrad af Wieselgren, Thomeus m. fl. Prot. Palmblad har blott yttrat, att hon ej torde öfverträffas af någon annan psalmbok inom den protestantiska kristenheten. Har ban dermed påstått att den är oöfverträfflig? Denna uppgift måste således stå för. artikelförf:s egen räkning, såsom hans eget foster. Det är icke heller särdeles svårt att inse hvarföre han framkommit dermed. För att neml. kunna så mycket djupare förringa och förnedra nya psalmboken, var det honom nödigt att först läta henne upphöjas öfver allt klander. Derigenom framstår han sjelf så mycket märkvärdigare; Iy huru hög måste ej den vara som når upp öfver alla klandrets berg och skyar! Hur skarpsynt och vis den man, som upptäcker de gröfsta fel, der andra menniskor se idel förträfflighet? Hur stark och väldig den, som förmår nedrifva, sönlerhugga och sälla en så stor och upphöjd byggnad, som den nya psalmboken skall vara!! Detta örfarande är så mycket uslare, då man vet att rordisk Kyrkot. begärligast läses i vissa andeligen juka provinser af riket, der den är folkets nästan nda organ, och der det, af brist på kritisk forskling, har de minsta skäl att draga förf:s uppgifter tvifvel. Han har nu tydligen demaskerat sig jelf. Vi behöfva icke mer vara tvehågsne om hvem om underblåser elden. Utan besinning och barmhertighet förkastes alla le psalmer, som äro af erkeb. Wallin, såsom ust de sämsia, de minst tillfredsställande och ippbyggliga, de ytligaste, andelösaste och det ristna sinnet minst tilltalar de. pråk på trovärdighet? Månne ej någon öfverrift, någon otanning är dold derunder? Må en ch hvar, som har något sundt omdöme i förening ned redig och omfattande bibelkunskap och en efvande men ej svärmånde tro uppå och känsla Och detta vits-) rd är verkligen gifvet på fullt alivar? med anf kristlig sanning, genomläsa t. cx. blott ingångssalmen och sedan med handen på sitt hjerta sva-)