Aftonbladet – 15 januari 1846, sida 1

lar för att falla ned som skinnpelsar. — En pere de famille skall proponera sin nygifta dotters och mågs välgångsskål: Mina herrar af begge könen, — nej, mina herrar och damer, jag får bedja herrarne, — nej, errskapet, pfatla sina glas och förena sig med mig uti pen skål för, för, för den ungd, intressanta, vuli en skål för — min äldsta douwsr Beat Sofi! Skål min pulla!Skål bror måg!, — I fordomtima fröjdade man sig, dansade, skålade och höll tal d: 28 Januari. På en sådan högtidlig Carlsdag framträdde för några år sedan en landshöfding med följände Demostheniskt sköna strof: På denna dag, denna stora dag, hvars djupa, höga, outsägligt betydelsefälla betydelse står med outplånliga etddrag ristad i fäderneslandets histofid; på denna skönt högtidliga dag, hvars stora vigt och dyrbara sbetydelse så djupt, oändligt fattas af hvärje Svensk, må vi, med tacksamma, rörda, glädjedruckna hjertan dricka Hans Maj:t Kowungens skål! Lefve H. M. Konungen! Hurra! Hurra! — I denna anda äro hos oss tillfälighetstalen oftast hållna. De begge anförda tilprofven, som verkligen blifvit vid sina velerbörliga tillfällen aflagda, kunna derföre an;e3 såsom stereotyper af vår improviserade välalighet. Det går genom dem en anda af djup, oändlig dumhet. Deraf kan likväl icke dragas len slutsats, att talarne, som hållit dem, äro lumma. Tvertom kan sådant inträffa med ganska kloka karlar, hvilka besitta stor förmåga 1 ning stycker. Män, Kvjlka handla bra, jås till och med skrifva väl, äro i vårt land ofta i toal afsaknad af förmågan att tala med behag, craft och eftertryck. Detta kommer sig någon sång af saknad sinnesliflighet och fantasiens värma, men mycket oftare al brist på öfting. Utan öfning förvärfvar man icke förmågan; att, under ett bjertligt och inspirdikdt föredrag uttrycka sig kort, tydligt, Klart och bestämdt.